Vilken syn som mötte oss. En fullsmetad fotbollsplan med spelare från 35 till 10 år gamla. Grönt gräs, en full parkering, rullskidor, löparskor och en styrketräningslokal som snabbt fylls på. Öis-gården denna torsdagkväll. Vilken syn. Vilken förening.

Skämmas bör jag. Trots att det anordnats intervallträning hela året i samlad form gjordes inte debuten förrän igår. Men vilken debut sen. Vilket pass. Vilken känsla att flyga fram på Ledserydsrakan i 24 minuter fördelat på sex intervaller. Rullskidsåkare och löpare sida vid sida. Jag borde anställa Arvid som coach. Har insett att mina bästa löppass genomförts vid hans sida. Mycket på grund av att han tjötar så förbannat. De där intervallerna flyger iväg och vips så har man sprungit 6 raka fyraminutare i 3.19-fart. Har aldrig varit i närheten tidigare. Men det var nåt med den här kvällen. Likaså som det var nåt i söndags kväll.

Mitt i de skälvande sista timmarna av valdagen spelade vi b-lagsfotboll på Öis-gården. Närmast sörjande på plats. Ett ihopplock av gamla rävar och hungriga valpar. Lättsam stämning på plan. Hundraprocentigt förstås men ändå trivsamt. Några vackra mål och riktiga fullträffar men också en del snedsparkar och glidtacklingar i knähöjd. Några väldigt förberedda och seriösa. Några ganska märkta av en lördagskväll på stan. Men alla där av en anledning: Gemenskap. Efter matchen gick jag runt och minglade. Köpte korv i kiosken. Småsnackade med bröderna Sjöberg, Mats Eklund och kiosken bland annat. Om allt och inget. Ville inte åka hem. Kanske för att jag redan var hemma… Blickade tacksam ut över planen och gården. Platsen där jag spenderat så många timmar och av glädje och besvikelse. Så många år. Så många träningspass och fester. Så mycket ryms inom detta område. Så många historier och minnesbilder.  Och det glädjer mig nåt otroligt att nya minnen skapas här varje dag.

När jag var 13 år gjorde jag debut i b-laget borta mot Adelöv. Sen dess har det blivit några matcher. Men det är inte många av dom som Hubbe inte varit närvarande i nån form som coach, lagledare eller medspelare. I söndags vann vi med 6-0.

Politiken drog tag i mig ett tag, höll mig stenhårt i sitt grep. Men jag lyckades slita mig och under hela måndagen så undvik ja SVT och P1s malande rundgång. Det är roligt med politik men också slitsamt. Om man ska vara riktigt ärlig så är det svårt,på tal om omöjligt och veta vad som är riktigt rätt. Trycker man lite där så väller det plötsligt ut på ett ställe man inte räknat med. Allt praktiskt är mycket svårare än vad man först kan tro. Och framförallt så tar det längre tid, dubblatiden och kostnaden och du är närmre sanningen än din bedragande hjärna. Vi luras så lätt med, i rushen, men skam, verklig skam till dem som låter sig dras med i hatkampanjerna.

Det sägs att det enda säkra här i livet är döden och skatten. Vi får hoppas att skatten inte höjs nämnvärt. Så vi har resurser kvar till att ta hand om våra liv. Skatt straffar folk, helt vanligt folk, den kreativa eliten är oerhört skickliga på att undkomma skatt. Det finns en hel yrkeskår som sysslar med det, framgångsrikt.

Kvinnorna kliver fram, minns så väl när jag en sen kväll satt och snackade med en gammal centerpartist på ett bröllop och han berättade om vilket stöd Annie fått för att klara av allt äckligt häcklande hon utsattes för av media och vanligt folk. Kan det vara fyra-fem år sedan. Nu rak och stolt med godkänt resultat i ryggen men vi hade väl hoppats på lite till?

Hur personlig är denna personkryss variant? Hur många fick upp ansiktena på alla namn på valsedlarna? Hanif Bali har ca 85tusen twitterföljare och har lärt sig vad den nya tidens valuta är : Uppmärksamhet plus förtroende. 

Man kanske skulle ställa upp till kommunfullmäktige nästa gång. Vi får se. Är det möjligt att skaffa sig tillräckligt med uppmärksamhet och förtroende till att försöka göra gott?

Jean-Claude Junckers tal idag tycker ja var bra. Kolla upp för den som missat, kan vara en bra väg framåt. Kanske skulle vi inte ha en Löfven utan en Juncker som ledare?

Grejen med Hanif Bali är att han har humor, känslor och pondus. Politiker måste låtas vandra utmed gränserna till det tillåtna, vara människor som vågar ta risker.

Slagfärdig ordväxling har ingenting med kunskap om sakernas natur att göra utan om dominans. En mental boxning, här får ni njuta och skratta gott till Hanif Bali och mästaren själv. Politik handlar inte bara om skattesatser och bidrag utan är lika mycket ett dominansspel människor emellan.

Mästaren.