Jag har cyklat bort bloggen. Sånt ska inte hända, men det händer. Livet kommer i mellan. En vis kompis sa ”Arvid du har glidit på en räkmacka hela livet, det är dags att du får lite skit under naglarna” och det har jag verkligen fått. Men nu måste man välja vad man ska göra, antingen låta skiten sitta kvar eller skrubba rent med en sån där borste som gör lite ont ni vet. Vi tar beslutet senare tror jag.

Cyklisten kom ner på besök, vi körde hammarrundan och gick på klubb. Varvet är 12km och inklusive en hyfsat hård backe och man kör den 6 gånger. Backen bli typ som återhämtning för en löpare men på platten får man ta i allt vad man har. Det var på platten jag fick släppa när vi var ute på det fjärde varvet. Philip Lindau trampade på gasen och då var det fler än jag som fick tacka för mig. Han har trots allt vunnit SM-guld i linjelopp, och den gången var det 22 mil, så han vet hur man cyklar. Jag måste bli lite hårdare i benen till nästa år, kunna trycka lite mer watt och lära mig när man verkligen behöver göra det. I så fall blir det nog roligt att cykla även 2019. Målet är en vecka i Palma på vårkanten, sen trampa långa och lugna distanspass på helgen och eventuellt avsluta det hela med vätterundan runt skolavslutningen. Vad krävs för 8 timmar tror ni?

Hörs hej

Örn

Anför klungan på första bilden om ni tittar noga. På andra bilden är fokus på min nya cykel som går som ett himla scott ska ni veta. Men nu tänkte jag bli löpare igen.