Ibland önskar jag att jag bodde i bergen. Ganska ofta faktiskt. Tänk att kunna ge sig iväg mot en bergstopp efter jobbet. Att få kämpa sig mot toppen. Se ut över vidderna från toppen. Längta bort till toppar i fjärran. I vätterbygden finns inte bergen jag pratar om. Vi får nöja oss med Huskvarnabergets sluttningar och östra vätterbranterna. Men känslan att t stigen upp från Brunstorp upp till John Bauer leden är så nära bergslöpning man kan komma. En kilometer av drömmar att man är på väg mot en alptopp. En pirrande känsla i låren när mjölksyran börjar rinna till. En mäktig vy över Vättern är belöningen. Vill du testa stigen och utmana mig. Här är stravasegmentet.
Månad: juni 2018 (sida 4 av 6)
Vad tomt det blev. Veckorna går extremt långsamt utan dig. Måndag fredag blev en kedja kring min fot, sen kommer helgen och man kan tänka på annat. Kvällarna är värst. Att somna ensam är ingen lätt match, men tillslut går det. Jag räknar ner till semester, då ska jag inte sova ensam en enda natt. Längtar efter en trång husvagn med partypatrullen eller en fjällstuga med holaveden. Att ha folk omkring sig är verkligen min melodi. Lyssna på sorlet. Berättelserna. Ljuget.
Landsjön runt har analyserats och utvärderats över en köttbit och två lagunitas. Den spontana känslan är att det var ett bra arrangemang, kanske det bästa någonsin sett till upplägget och genomförandet. Idéer inför nästa år finns det gott om, vad som går att genomföra är oklart. Vad som kommer att genomföras är ännu mer oklart, men en sak vet vi och det är att sista söndagen i april går starten för landsjön runt precis som vanligt. Välkomna!
Åker till huvudstaden i eftermiddag. Tanken var att springa SM-milen. Målsättningen var 31:30 och att förbättra min 13e från förra året. Min vad gick sönder någon gång förra veckan. Kanske var det efter den tredje timmen på dansgolvet under Robban och Camillas bröllop som den klappade ihop. Det konstiga är att jag inte ens är lite besviken, jag är bara helt neutral. Motivationen just nu är på botten, men nu låter jag det vara så ett tag tills det känns bättre. Försöka träna hårt när man inte har lust är lönlöst, jag tror väldigt mycket på att man måste hitta glädje och harmoni i träningen för att det verkligen ska ge resultat. Att bara tugga på helt planlöst funkar inte för mig. Snart är jag igång igen. Då blir det åka av!
Ytterligare en bild från i lördags. Tillsammans i en bil som så många gånger förr, och alltid är vi påväg någonstans.
Aö
Att ta ett revir i besiktning, förankra rör som markering, slå slag för drömmarna. Drömmar värda att försvara, utöka och förvandla till solid verklighet. Begripligt strukturerat.
Det är livets fruktansvärda ansvar som blåser i håret. Man får ta sig an det med vidöppna ögon. Vill verkligen bli bebolig, på så många plan. Man får bära sårbarhetens börda på sina axlar. Det får bära eller brista, det spelar egentligen ingen roll.
Man är villig att utföra dom offer som ses som nödvändiga. Antar att ja står vid en punkt i livet. När ingen annan dröm än att vara produktiv. Det är fint. Man får offra sig själv för en själv. I gamla tiders språk så handlade man för att behaga Gud, vill tro att vi inte kommit nån vatt vart gäller den saken.
Man får bygga den ark som krävs för att överleva syndafloden. Man måste slå sig ut från tyranniet, samla ihop sitt folk och leda dom ut i öknen. Man får skriva dom profetiska orden. Ställa sig till förfogande för änkorna och barnen. Vandra rätt in i ovissheten. Det är ett måste, det känner ja.
Jag har önskemål i det här livet.
Vi stänger stället och går vidare, rätt in i ovissheten. Högburet huvud. Klarare syn, vassare penna.
Vi reglar igen dörren och börjar gå längst vägen, tiden är mogen.
”Behövs inte många ord” sa Palle när jag skulle skriva tills idag.
Nej. Det gör det inte. Vet inte var jag ska börja nämligen. Således tar vi det i etapper.
Herregud. Jag är mållös.
Men nu tar vi nya tag. Jag är man till en fru. Jag ska göra allt för att få ha dig kvar.
/RD
Varje sommar kommer frågan upp i mitt huvud. Hur snabba är de små irriterande rackarna? Man kan hålla dem på konstant avstånd vid cirka 4:30 fart i vindstilla. Vid lite motvind tappar de snabbt orken. Vid medvind kan det krävas ett kontinuerligt sub4 tempo. Igår fyllde jag vätskebältet och drog iväg längst John Bauer leden. En väska fanns vid Ramsjöns badplats. En tryckande värme och dammvirvlar guidade mig upp längst äppelraderna till leden. Vid botarps ladugård hade det bildats en rejäl svärm bakom mitt huvud. Surrande och irriterande men på något sätt tjusningen med sommarlöpningen. Lufsa och du kommer bli galen av flugorna. Tempot måste hållas, korta pauser. För en ymnigt svettande person som jag är jag som ett smörgåsbord för flugorna. Det blev till slut dryga 20 km innan jag lämnade allt utan splitshortsen och äntrade Ramsjöns vatten. John Bauer leden var precis vad jag behövde som återhämtning efter lördagens bröllop. God mat, Goda tal, God dryck, God dans är allt som sätter sina spår. Men vad kul vi hade!
Holaveden vandrar längst krokiga vägar. Aldrig vet vi vad som kommer bakom nästa kurva. Men i detta fallet det en oförglömlig bröllopsfest.
Podcast
- Holaveden podcast #8 - Johan Sandstedt 2017-06-06Fystränare Johan Sandstedt som tränar Sveriges bästa hockeylag HV71.
- Holaveden Podcast #6 - Andreas Rangert 2017-03-27Avsnitt #6 med Andreas Rangert. Landslagsorienteraren som gick från elitidrotten till en topposition inom näringslivet, aldrig lämnade skogen och åker ett skidlopp ute i världen varje vinter.
© 2024 Holaveden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer