Idag är det Eksjö stadslopp. Det är tradition. Faktum är att det är lite av Holavedens bröllopsdag. Det började 2013. Jag och Palle tog min gamla stekar-BMW till Eksjö. I baksätet hade vi med oss hade vi vår nyvunna vänskap i ynglingen Öhrn. Han hade dykt upp på trappan en kväll i Tegelnästet som då fungerade som tillflyktsort för ungkarlar med faiblesse för Skierg. Han stannade tills hans mamma ringde efter honom.   Nu hade han fått lov om en längre utekväll med oss lite äldre. Vi sprang på 35, 36 och 40 minuter. Tider som vi nog alla kan radera ut idag. Efteråt satt vi på en uteservering och bara mös. Kvällen avslutades i Huskvarnas södra kvarter där ett gäng med fultysk öl fick sätta livet till. Vi pratade om att starta en blogg, Palle vänsterprasslade på den tiden lite hos Konditionskonnässören och hade fått smak för tangenterna. Arvid hade ungdomens iver kvar. Men orden blev inte till handling, när salongsberusningen hade lagt sig så var iden åter i dvala.

Året efter hade vi gjort slag i saken och bloggen var igång. Vi såg tidigt ett behov att utmana ärkerivalerna från Skärstaddalens mörkaste avkrok till ”Slaget om Hembygden” som skulle utspela sig i Eksjö. Reglerna var enkla, 3 st ÖISare mot 3 st Vista löpare. Bästa totaltiden vinner. ÖIS hade ett trumfkort i påhejaren Peter ”PeterNilsson” Nilsson. Men vi klarade motståndet och kunde behålla hedern i södra Skärstadalen. Efteråt var det gemensam korv och folkölskväll i Gisebo och här någonstans möttes våra blickar. Robban kunde inte motstå frestelsen när erbjudandet kom att bli del av Holaveden. Friskt blod flöt i Holavedens ådror igen efter några tuffa veckor med skrivkramp. Sedan dess har vi fyra levt lyckliga i konditionsidrottsvärlden, i medgång och motgång, bakhalt och medvind, på skidor och i löpskor.

Ikväll firar vi vår bröllopsdag!