Titt som tätt blir det för mycket och röd lampa lyser. Då borde man bara stänga ner och drömma drömmar om frihet men man tragglar på lite till med göromålen. För lite blir gjort men i spåren av tragglet blir mycket gjort som helst skulle förblitt ogjort. Som idag när jag slängde in mig själv i livsmedelsaffären lätt utarbetad, rödögd och helt utan planering. Helt utlämnad till det undermedvetna. Ingen selektion. Två kassar reklamartiklar. Bröd och kakor. Va fan?

Det är en myt att man är en rationell, analyserande och sunt tänkande människa. Speciellt på fredag eftermiddagar. Ibland är man bara efter sin egen domare sämst. Rött kort borde användas lite oftare. För man är inget offer, det finns bot till bättring. Kunskap naturligtvis.

Om man ser till information så finns det hur mycket kunskap som helst att ta tag i. Problemet är bara att selektera, och absorbera. I tillstånd av hopplös trötthet då funkar nästintill ingenting. Men skam till den som ger sig. I denna tid är informationsbearbetning ett modeord.

Norbert Wiener hade en tanke om att just informationsbehandling utgör det biologiska livets innersta hemlighet. Man kan ta den tanken och suga på den lite. Spara den inom sig. Kanske göra något praktiskt av den en vacker dag.

Jag tror på överblick och sammanhang. Men inte idag. Detta är bara rader av meningslöshet. Skapade av tron på en källa, en livsorder. Detta är bara en process på vägen till det fantastiska. Ett utopiskt slutmål.

Man borde radera allt nu och börja skriva om reistadsloppet istället men vem orkar. Inte på en fredag, inte på en fredag.

Gör något av lördagen mina vänner.