David Nilsson gjorde precis som vi ville, sprang likt vinden. Ett nytt banrekord är skrivet, 37,25(?) Avstannande! David du är välkommen tillbaka. Det finns några sekunder till i den spädda kroppen.Tobias Westman gjorde det han är bäst på och tog sin tionde seger runt sjön. Viktor Hansson tryckte hårdare än alla anda och vann den klassiska spurten. Moa Hansson kom och visade juniorlandslagsklass. Jag applåderar era och alla andras prestationer. Landsjön Runt blev precis som vi ville.
När jag kom innan för dörren och slängde väskan i hörnet och fick ner en bok från hyllan så bara rasade jag ihop fullständigt. Slumrade in och försvann. Mätt efter Familjen Öhrns köttgryta och gemytliga gemenskap och arrangemangets spändhet. Efter allt så återstår en tomhet. Tomheten kom till en man som blöder. Jag vaknade i ett hem som mer liknar ett sjukhus än just ett hem. Vita kala väggar och helt utan krukväxter. Den kreativa förödelsen av tygstycken och krimskrams som man så många gånger förbarmat är som på ett fingerknäpp borta. Värjan som slet upp såret är att min Sambo och jag har valt att ta av på olika stigar och leta efter ro på varsitt håll istället för tillsammans. Man skulle kunna skriva en mindre novell om det men jag hoppas verkligen att hon hittar en trivsammare tillvaro och skulle du stötta på problem så kommer jag till undsättning om du ropar. Lev väl och ta alla chanser du hittar. Jag är bara på andra sidan slyn.
En poet sjöng en gång att man kan ha hur kul som helst i det här livet om man är beredd att betala priset. Poeter och sångare är bra men det är inget botemedel för mig nu. Det är för många fåglar som kretsar i skyn. Jag satsade som en matador men föll och åkte på en riktig omgång och när jag trycktes upp mot planket av flera hundrakilo muskler så mötte jag likgiltigheten för en sekund men bestämde mig och kom på fötter samtidigt som tjuren krafsade i backen och tvekade.
Dikterna ser dina sår men ikväll var dom bara salt. Jag reste mig och bestämde mig för lindring. Kontaktade Arvid som snörade på direkt och vi for igenom skogen i nitton kilometer. Lättare i steget än på två år, lättare i bröstet än på länge. Det koagulerar. Nu tar vi denna veckan i hamn steg för steg.
Senaste kommentarer