Ulricehamn en söndag

Ja du milde tid.
Att besöka Ulricehamn för seedningslopp i januari/februari är lika trevligt som alltid. Om inte mer den här gången. Jag älskar banorna, speciellt när de landar runt 6 km. Det blir knixigt, upp och ner hela tiden, olika moment att utföra, bra koll på täten och konkurrenter och framförallt mycket kring spåret. 600 åkare kan låta mycket på en 5.4 km-slinga men förvånansvärt lite problem ändå.

Start vid 11. Runt 10.15 var jag ute och kände på föret. Klockrena skidor tack vare far min. Det var bara att lägga in i fållan och invänta stsrtskottet.

Krispig luft blandat med syre från adrenalinstinna frustande skidåkare är nåt alldeles extra. Solen fläckfri. 43 kilometer progressivt. Var tanken i alla fall. Lyckades balansera entusiasmen i mittendelen på loppet och lyckades få till en sista mil som kändes progressiv  i alla fall. I mål som 41a. En väldigt bra känsla i mål, inte minst för att jag fick stå där med Palle, som ett år efter knäskadan var tillbaka på allvar. Han har bara börjat sin resa.

Målet var att göra det bästa för dagen som alltid. Och när man har dagen kan vad som helst hända. I två år försökte jag nå led 2 via seedningslopp. När jag slutade försöka så gick det tydligen direkt. Lämnar led 3 efter fem fina år. Vi får se om jag kommer tillbaka nästa år.

Må väl idag!

/RD