Månad: november 2017 (sida 4 av 6)

Ett alldeles för sent försök till ett utkast.

 

Hur blev fuktigt, mörkt och kallt klart, friskt och strålande? Har man missuppfattat allting eller var det bara min sedvanliga pessimism? Är liemannen bara en karaktär ifrån en svartvit film? Hur som helst så känns det som hopp har flytit iland här och jag råkade bara gå förbi, spridd i mina egna tankar men ja plockade upp det.

Jag om nån vet att svarta nätter finns, men några värmeljus räcker. När allt hade blivit rutiner så överraskades vi av ljuset. Sakta tinnar vi till liv igen. Det växer inifrån.

Milen kommer inte lätt vid den här tiden på året. Solen var som guld på himlen när vi räknade in fem färska. När vägarna fryser på så gömmer man sig i klungan och bara åker med. Drömmer om det första riktiga snöfallet, dolla kommer hem och vi åker kringelikrokar bland träden på betet. Skidorna ser ut som en hyvlad osts ena skida men det var timmar, timmar som bara flöt iväg. Som när jag och Oskar dunkade iväg i Aneby efter ett första snöfall.

Vem vet men den som lever får se, vart det blir efter ett första snöfall.

Snö

Igår var jag ute i skogen och på höjderna låg det ett tunt men ack så vitt snötäcke. Som en förvarning om vad som komma skall. Som ett renande filter. Tänk om det fanns ett snö-filter på Insta! Fredagens pannlampstur på berget var som vanligt en succé. Tankarna började på att dra ihop holavedenes egna lilla reflexlopp. Enkelt, mörkt och härligt! Är det nån som är sugen att ställa upp?

Glöm inte att gratta alla farsor där ute idag!

Bluesen i Malmö

Miljakten har havererat lite för egen del. Efter Bulen kom den så välbekanta förkylningen vilken hållt mig i sitt grepp hela veckan. Men jag räknar med en stark comeback nästa vecka.

Idag fyller Ebbe 1 år. Det betyder att imorgon är det ett år sen Arvid sprang hem kretsmästerskapet i terränglöpning på vinterns finaste dag. När var och hur går årets Kretsmästerskap?

/RD

Robin Werner

Jag fattar inte hur han lyckades men Robin Werner hade alla rätt på tröskelfrågan. Under ett fyraminutersdrag i treminuterstempo höll jag stabila 185 i puls. Strax över tröskeln men ändå helt okej såhär på hösten. Det är ganska intressant att mäta tröskeln, för löpning handlar stor del av att hålla sig precis på rätt sida gränsen av tröskeln för att lyckas optimalt på en tävling. Till skillnad mot tex skidåkning eller cykling går det inte återhämta sig lika lätt genom att rulla eller glida i en nedförsbacke, utan det är ett konstant arbete både uppför och nedför. Visst går det att sänka farten, men har du väl dragit på dig mjölksyra är det svårt att bli av med den under en löptävling. Springer man kortare distanser, låt säga från femtusen ner till sprint så bör man självklart klara av att dra på sig mjölksyra om man är bra tränad. Detta eftersom tävlingstiden är kortare. Men under längre tävlingar, från milen och uppåt tror jag det är vördigt viktigt att veta hur hårt man kan ligga på utan att gå över gränsen.

Vi ses på berget i eftermiddag, vi startar när Oskar slutat jobba så låt säga 16:30 vid IKHP. Vill du ha pizza Robin måste du gå minst 6 gånger i backen alternativt springa 15km tillsammans med mig. Ryktas om att världsmästaren börjat röra på sig, vill man ha ryktet helt bekräftat får man åka dit och se på det med egna ögon.

Sverige – Italien 2 – 0. Forsberg gör båda.

Ni vet var ni läste det först. Holaveden tut tut.

 

Min tur.

 

November har varit barmhärtig. Ser inget rep över takstolarna. Känner en ryckande kaffekopp i handen. Frostiga mornar. Seperationsångest från sängvärmen.  Jag skulle betala mer än en dagslön för att ligga kvar hos dig men jag gör det aldrig, jag går ner en våning och ser ett slitet uttryck och ett vagnshjul börjar snurra.

Vem fick den där pizzan? Vi väntar på Arvids avslöjande. Jag tror han får en bra vinter. Det är en början och man måste börja från början.

Ser det överallt men speciellt i startlistor, årgångar, det är inte jättemånga 85or kvar. Många rundar av , karriären är över, dags att bygga vidare på den där meritförteckningen med något annat.

Mina pass blir av, men miljakten går lite segt, 5km för att gå nio gånger i strusabacken? Det hjälper ingen dödssjuk.

Vi avslutar med lite ögongodis till kaffet. En av dom största samtida har iår avslutat karriären. Obesegrade Andre Ward. OS mästare redan som tjugoåring i Aten. Senast han förlorade en match var när han var tretton år. En tekniker. Se själva.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑