Lite eftertänksam har jag allt varit denna veckan innan jag gett mig ut i skogen på en löprunda. Är skymningen vi vän eller finns det någon skjutglad men illa synt älgjägare kvar ute i skogen. Man vet aldrig.

I måndags tog jag  stigen på vättern östra sluttning bort mot Vistakulle. Precis vid botten på berget gav sig två älgar upp för sluttningen. Det var som de visste att detta berg använts som förskansning sedan tusentals år. Dom visst nog att ingen går upp dit och skjuter dom framför ögonen på några små barn som är i färd med att kasta några mynt i önskebrunnen. Darwinism i sin ädlaste form visade sig där på berget.