Sensommarkvällarna är som räddade av detta perfekta smörgåsbord av idrott som serveras varje kväll på bästa tid. Jag tittar på tablån och tänker att det inte är något spännande ikväll. Ändå sitter jag som klistrad framför kulstötning, spjut, löpning eller hopp. Den ständigt flödande idrotten ur rutan förtrollar mig. En härlig känsla!
Glöm inte att testa Vistabanan på MTB förresten, lite nya alternativ har byggts och den är nyröjd och fin!
Läste en krönika av Ludvig Holmberg i Expressen, Gunde Svans svärson för övrigt, där han höjde en svensk gångare vid namn Perseus Karlström. Snart är det dags för honom att gå in i VM. Hittade ett klipp från i somras när SVT hälsade på han när han körde gå-intervaller. Den snabbaste kilometern på 3.30. Smaka på det. Tidigare i år gick han en tvåmil på VM på under 1.19. Alltså ett snitt på under 4 minuter. Det är rätt jävla galet.
På tal om galet. Mitt i den svenska bedrövelsen på VM kom en norrman igår kväll och vann 400 meter häck. Inte ens på sommaren kan de hålla sig undan längre. Men grattis för all del Karsten. Det är ändå stort. Holaveden lyfter på hatten.
Botade gårdagens nikotinbegär med att springa till helvetesbacken och riva av en riktigt fin serie. Vrede är ett bra bränsle. För att nå resultat kan det vara nödvändigt att spela ett högt spel. Fråga bara Karsten.
Idioti. Hur kan man förgifta sin kropp på det sätt jag gjort?
Jag svettas, skakar, kliar, slår huvudet i väggen av panik och försöker genomlida nikotinabstinensen. Jag försöker sluta snusa för 8e gången. Idag går vi in på dag 4. Det handlar bara om vilja nu.
Gärderuds tid från Montreal hade stått sig väl i gårdagens 3000 meter hinder. Han hade vunnit. Må hända att det var beskedligt tempo hela vägen men ändå. Kenyanerna kan det här med och växla tempo och det är väl vad det handlar om. Kipruto var omutlig. När jag slår in det på telefonen frågar den om jag inte menar ”Löptur”. Det gäller att ha det i sig i allt.
I tillsynes vackert väder blev Hallbys Junior Adam Persson världsmästare på rullskidor igår, femton år efter IKHPs Björn Andersson. Det verkar som allt kommer igen, även här. Häromdagen krossade Anders Svanebo allt motstånd i vad som sägs vara karriärens näst sista lopp. Vi tackar.
Klimatvecka är det varje vecka varken vi vill det eller ej.
Såg något märkligt häromdagen. Det är ett mörk och dystert rum med ett stort bord mitt i. Allt filmades och man la fram pappren på bordet. Mellan raderna kunde man se allt som vi vet om verkligheten men bara om man tittade med öppna ögon och öppet sinne.
Något symboliskt skulle ske i rummet kände man och man släppte in fyra människor i rummet och dom satte sig alla vid bordet. Alla med en hög papper framför sig som inför ett högskoleprov. Han som kommenterar det hela berättar för oss att kvinnan till vänster är VD, den unga killen är ett DATORGENI, mannen i skjorta är en stresstestare från en mekanisk verkstad och den fjärde personen är en gubbe utan hår som har titeln kvantitativ bankanalytiker. Dom vänder på bladen och börjar arbeta.
När det hela är över ställs dom upp framför bordet alla med blanka pappren i händerna. På kommando vänder dom blad och VD’n skyltar med ordet AGERA, geniet vänder GENAST, stresstestaren MINSKA och gubben vänder om till ordet RISKEN. Alla slänger sina papper på golvet och vänder runt ett blad med NU, NU, NU, NU.
Alla applåderar och dom får blommor i händerna och det blir efterfest och mingel.
Det finns rationella skäl till panik nu, säger samtliga. Det är precis som man ifrån väldigt tidig ålder vet om att man skall dö. Det känns som man sitter ensam i en båt mitt ute på öppet hav. Med åror i händerna börjar man ro och inser att det är riktigt roligt, inte för jag tror att man kommer se land i sikte men man vet ju aldrig och själva roandet gör mig på bra humör. Det är allt jag har att säga om saken. Vad har Bob att säga om saken? Vad är det vi ser? Vi ser att Neil Young har seriösa planer på att försöka få ligga med Joni Mitchell, att Ronnie Hawking står längst bak och gör ingenting men ändå äger han scenen. Vi ser att Van Morrisson är definitionen på urgullig och att Robbie Robertsson säger sanningens ord om livet i slutet av klippet.
They say every man must need protection
They say every man must fall
Yet I swear I see my reflection
Some place so high above the wall
I see my light come shining
From the west unto the east
Any day now, any day now
I shall be released
Down here next to me in this lonely crowd
Is a man who swears he’s not to blame
All day long I hear him cry so loud
Calling out that he’s been framed
I see my light come shining
From the west unto the east
Any day now, any day now
I shall be released
Avsnitt #6 med Andreas Rangert. Landslagsorienteraren som gick från elitidrotten till en topposition inom näringslivet, aldrig lämnade skogen och åker ett skidlopp ute i världen varje vinter.
Senaste kommentarer