Vi klarade oss igenom semesterveckorna men sen kröp anden ur flaskan och försvann. Bloggen blev som en åker fylld av dött gräs. Vi kunde inte orientera oss, visste inte vad vi skulle ha allt till. Det blev tungrott och skeppet syntes inte få plats i hamn. Hela projektet blev snabbt till en död fruktträdgård och ljuset kunde inte längre nå marken. Vi hade blivit den dåliga förvaltaren som sumpat en rik mans  förmögenhet.

Hade det inte varit för Roberts lagkänsla och taktiska sinne så hade vi spikat igen dörren, loggat ut från ventilen och bara hälsat på varandra när vi stött ihop på Ica. Ett fornt minne hade tillverkats. Tändstickan var nerbränd till änden men robban fick fyr i änden av en dagstidning. Han drog lasset, skapade ordning och reda, skriv tre dagar på raken, sprid lugn och agerade ansvarsfullt. Han var som trädet som stod kvar efter att stormen. Han gjorde bråten till stomme och nu ser det ut som vi ska kunna orka med att börja med väggarna.  Robert är bloggens Vasili Arkhipov.

Har det med att han är fostrad i en lagidrott att göra? Jag vet inte, men skulle gärna vilja veta.

Det brinner iallafall en stor brasa i den öppna spisen. Mycket ska ske och hända. Staden ska hylla konditionsidrotten. Folk ska lämna hus och hem för att ta sig ut på gatorna. Holaveden ska självklart vara med. I helgen ska vi hylla löpningen och cyklingen. Vi kommer ha deltagare både under Rapha twelve hills  och Jönköping Maraton. Om det kommer ni få läsa om, var så säkra.

Det är inte alls ovanligt att saker som pågår länge hamnar i skuggsidan och där är förvirringen lika total som över allt annars. Man vill bara därifrån. Bob Dylan hamnade på sne under åttiotalet fast om det tvistar de lärde. Det var iallafall inte lika roligt längre. Han hade inget eget band men folk kom till alla hans framträdanden fast för att kolla, inte för att delta. Han gästade artiser, turnerade med artister som stod på toppen av sina karriären och kände att han själv hade hamnat i ett vakuum. Ett ingenmansland av applåder från mörka siluetter. Fick kritik för att spela onykter. Om han gjorde det låter ja vara osagt, döm själva. Här gästar han Bruce Springsteen och vi får höra All Along the watchtower fast en bättre version av Forever Young.

There must be some way out of here
Said the joker to the thief
There’s too much confusion
I can’t get no relief
Businessmen, they drink my wine
Plowmen dig my earth
None of them along the line
Know what any of it is worth

No reason to get excited
The thief he kindly spoke
There are many here among us
Who feel that life is but a joke
But you and I, we’ve been through that
And this is not our fate
So let us not talk falsely now
The hour is getting late

All along the watchtower
Princes kept the view
While all the women came and went
Barefoot servants, too
Outside in the distance
A wildcat did growl
Two riders were approaching
The wind began to howl