Det finns tjugoen skäl till att hålla lite koll på våran Facebook sida under dagen.
Förhoppningsvis dyker det även upp något här också.
Den som lever får se.
MTB bland vitsipporna igår kväll på legendariska Vistabanan som fått en renässans och är flitigt använd. Idag kickar vi igång the magic week! I helgen går Göteborgsvarvet men den flygande Öhrnen på linjen, klarar han 1.10? Troligtvis skulle jag säga om det inte blir för varmt. Nästa fredag är det Eksjö Stadslopp. Ett lopp som tar en pallplats på Holavedens bästa-lopps-lista. Det har allt. Snabb bana, en lång historia, bra publik, bra priser och en perfekt start på en fredagkväll! Man kan egentligen säga att Holaveden skapades av Eksjö stadslopp när Arvid som knappt myndig följde med mig och Palle dit och vi sedan fortsatte kvällen på uteserveringar i Eksjö och bland fulöl från Tyskland i Huskvarnas arbetarkvarter.
Det finns mycket att se fram emot närmsta veckan!
Hoppade in i en Volvo igår med fyra väldigt goda kamrater och for till Stockholm. Ibland måste man bara dra utan att tveka. Vi såg våra tonårsidoler på scen igen, kanske för sista gången vem vet. De senaste skivsläppen har inte varit några favoriter, känslan försvann när originalmedlemmarna började lämna och det formades egentligen ett helt nytt band. Därför blev det en riktig nostalgitripp när de bara körde låtar från sina två bästa plattor, 21 låtar på 90 minuter, och alla originalmedlemmar var samlade på scen igen. Intensivt. Sen drog vi hem.
På tal om intensivt. Att följa den blå linjen på lördag kommer bli en svettig historia. Jag har följt väderprognosen lika intensivt som inför ett Vasalopp. Det har pendlat mellan tio grader och moln, till regn och nu är det uppe i 29 grader och stor sol senast jag tittade. Varmt och vindstilla är väl ingen favorit, det liknar det tuffa året 2013 för er som var med. Folk låg avsvimmade i diken lite överallt och i mål såg det ut som ett slagfält. Mitt första år och jag sprang för 20e startled på ca 1:53. Tog det piano men benen var ändå helt förstörda efter 15 kilometer. På lördag hoppas jag att det går lite snabbare, men ska det blir sådär varmt kanske man får anpassa sig så att inte hamnar i ett dike innan Götaälvbron.
2013 stod jag vid sidan. Brutna revben eller var det var. Men jag var glad över att slippa den dagen. Det räckte stå bredvid. När startskottet gick var pärlorna i pannan hundratals. Avenyn några timmar senare såg ut som en apokalyps. Tusentals vilsna själar med visioner om tider som värmen fullkomligt dödade. Luften stod still, som en geléklump. Termometern nuddade 30 och gick förbi vill jag minnas. Ända tills den förlösande hagel- och åskstormen drog in och renade upp. Vandrade upp emot Slottskogen och folk låg som skjutna vid vägkanten. En minst sagt hård dag.
2014. Startled 25. Kanske ett världsrekord eller väl nära hur många man kan springa om. 1.25 var möjligt även om det var ganska trångt sista fem. Att starta sist gör jag inte igen. Men den självförtroendeboost det innebar att springa förbi tusentalet löpare ska inte underskattas. Jag har aldrig någonsin känt mig så stark, så oövervinnerlig. Mina gula Karhu och jag var i princip odödliga den dagen.
2015. Elitledet. Jag och kenyanerna. En smärtsam historia. En ischiasnerv förstörde hela året men lik förbannat skulle man starta. Det gjorde ont men det gick. Framförallt gick ölen ner sen. Det är väl vad jag minns. Nej, jag minns att en clown sprang om mig med full clownmundering strax innan vi skulle lämna Hisingen. Har aldrig känt mig svagare. Lyckats balansera på en skör tråd som räckte till en 1.24. I mål mötte jag Arvid som smått chockad konstaterade att han gått in på 1.17. Tänk, idag gör han det baklänges samtidigt som han sänder live.
Oavsett vad som händer. Oavsett hur det går. Hur varmt det är eller hur kallt. Om ni står i led 25 eller bland eliten. Se till att le nån gång ibland. För det här är världens största lopp. Lycka till allesammans!
/RD
Då har man tagit sig runt Göteborgsvarvet. Om än en vecka för tidigt, men ändå, den blå linjen. Göteborg är vackert, inte av naturen utan av den mänskliga kreationen. Arvid & ja var på plats för att spela in en podd med elitlöparen Anders Grahl och tillsammans tog vi oss an att reka banan inför det stora loppet nästa helg.
Dessa löpare är ju på en annan nivå en vad jag någonsin har planerat för att vara, i synerhet i dagsläget, men skam till den som tackar nej. Första fem var lite ovant, svårt att veta vad man ska placera sig,men försökte hålla mig i bakgrunden så gott det gick. Gissningsvis runt 10km så höll ett bygge stängda grindar så vi fick passera en högre kulle och där fick ja släppa kontakten för första gången annars gick Hisingen relativt problemfritt.
Efter bron började det komma, ryggslutet och kring sätet. Kilometer 16,17,18 var dimmigt. När vi rundade den där statyn så var det alldeles för många klänningar på ett och samma ställe för att ja skulle hålla koncentrationen och jag tappade dom i vimlet. Men likt en mardröm som fortsätter lite för länge så fann dom mig och det hela fick fortsätta lite till, tre kilometer för att vara exakt.
Drömde om att ett cykelmatbud rämnade mig från sidan och kebaben i väskan blev plåstret på såret. Hade inget psycke för spurtkilometern även om jag är snabbare än dom både nerför.
Vi nådde till slut idrottsplatsen och det var skönt att kliva av cykeln. En känsla som bara tid kan skapa, och vad jag har saknat den.
Lev väl, vi hoppas podden kommer ut någon gång under veckan.
© 2024 Holaveden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer