Bergfast tradition och enkel vördnad.

Landsjön Runt blev en dag i solen. En dag vissa sent kommer att glömma. Vad annat ska vi samla på om inte minnen.

När allt var över gick folk och plockade skräp på fotbollsplan och några av funktionärerna stod och åt hamburgare kring resterna av den sista glöden och ytterligare några attackerade ett tält, mer på kraft än finess, då slog det mig att det här är festival.

Det trettiosjätte året blev bra och lyckat på många sätt och vis men det kan bli bättre. Vi har inte sett toppen, bara gläntan.

Landsjön Runt är bergfast tradition. Lika årligt återkommande och efterlängtad som årets första ladugårdssvalor. Det är inget mandomsprov utan en hyllning. För hemvändare, näringsidkare och företags avdrag för personalvård. Grabbgäng, tjejligor och familjesammankomster.

En enkel vördad inför livet. När jag frågar mig själv vad verkligt liv är så kommer jag fram till kroppsfunktioner. Livet tar sin början genom det och får sitt avslut i avsaknaden av det. Kroppsfunktioner det verkliga livet, tja säg nåt bättre.

Det verkligt verkliga livet. Tillvaron, timmarna, åren, vattnet, vinden, himlen och Aprils förmåga att sammanfatta de fyra årstiderna.

När jag såg ut över sjön efter det att tältet blivit till ett semesterproblem så kom filmen lejonkungen över mig. Vet inte riktigt varför. Kanske var det värmen eller att en åskskådare var väldigt lik Elton John. Lejonkungen som blev den tecknade filmens renässans är baserad på Shakespears Hamlet och bibelns berättselse om Josef och Moses. Läran om livets mening genom kampen om att bli den rättmätiga konungen. Kanske var det topografins likhet med vattenhålet eller så var det att vi alla är olika som elephanter, lejon och zebror men vi trampar samma jord, andas samma luft och dricker samma vatten. Vad vet ja men det är möjligt att Simba är född. Vi bör iallafall lyfta upp honom och låta solen skinna på honom.

Kroppsligt så har jag återhämtat mig nu och återtagit återuppbyggnaden av mitt forna jag. Ansiktet blev sved av solen och läpparna torkade ihop likt russin. Knät svullnade upp som en vattenballong. Sjukgymnasten gav mig onda ögat men inget är en solskenshistoria hela tiden. Hon håller mig hårt i örat och jag gör som hon säger.

Bäst så.

Av kärlek /Johan