Har ni tänkt på vad gnistret är för något? Är det ens ett ord tänker ni, det är det inte, men det borde vara, det som uppstår mellan frusen snö och vattenfärgsblå himmel. Marken mot horisonten, det är så vackert, tro mig. Men kräver glasögon. I fjällvärlden är det nu bästa tiden för solglasögon.

Det är skillnad på platser och platser, länder och länder, ord och ord. I det svenska språket tillkommer det nya ord för vart år som går, godkänns av en lärd kommitté och sätts in i en ny upplaga av ordbok. Alla ord som finns, alla ord som av kommittén fått godkänd stämpel finns i boken. Gnistret lämnas kvar på fjället, smälter och vandrar ut med bänken, flyter ut till havet, stannar inte till i någon ordbok.

Dom flesta av orden som hamnar i boken är översättningar av andra ord, eller ord vridna och ommålade s.k slang eller rent tekniska uttryck över saker som inte förekommit tidigare som tex googla.

På Island hittar man på nya ord för nya saker. Lånar inte från andra språk utan kör sen egen väg som man alltid gjort. Så gör man i Norra Atlanten där sten och kyliga vindar annars härskat sedan urminnes tider.

Tänkte skriva något storlaget på bussen på väg hem, om upprördheten i att man kan döpa om något som är linje 121 till 101. Att man med ord eller siffror kan ändra någonting ifrån vad det faktiskt är till något annat. Oerhört provocerande, kan man tycka om man inte spelar med, vilket man gör och är glad över att man vaknade i rättan tid och fick se den gula sågverksskylten, symbolen för att man strax är hemma.

Borde börja studera, sätta kurs mot de lärda och segla iväg. Verkligen ge idrotten en chans, fem år av simpel pasta, plugghysteri och vindsnabba gatulopp. Att kunna säga till tvivlet att man tog chansen, gick vägen och vägrade halvmesyrer.

31 mars in under kniven. Och allt vad det nu betyder.

En text behöver inte vara personlig kan likväl vara fyrdubbel men måste alltid vara full av ord. Utan ord blir det ingenting och det finns inget mer fruktansvärt som ingenting. Alla blad är till för att någon gång fyllas, bli något, tomma är dom just ingenting. Varken mer eller mindre. Få saker är så vackra som ett avslut, till sist, äntligen, något annat.

/Holaveden