Längesedan

Influensan slog mig som en murbräcka efter att Robban höll Holavedsflaggan högt i fädernas spår. Smittfebran hade hittat till vägs ände i norraste Dalarna. Om det var snoriga storstadsbarn som slickat på räcket i tunnelbanan innan dom åkte hit på sportlov v9 eller rip-buren fågelinfluensa som smittat mig vet jag inte. Vintern 2017 är inte året då jag kan hålla mig frisk tydligen.

Tanken var att jag skulle köra Rajden nu till helgen. Från början skulle även Palle kört men hans säsong slutade ju som ni vet i en Italiensk ambulans. Det kommer helt enkelt inte bli någon skidtävling i år. Kanske inte så stor grej  men när jag tänker efter så har jag nog åkt skidtävingar varje vinter sedan slutet på 80-talet. Ni vet när man hade skidor med transparenta plastbelag, när salomonpjäxorna hade en bygel man spände fast och man borstade skidorna med en svamp i något slags plastnät. De få skateskidor som fanns hade långa spetsar och det diskuterades om treans växel på skate egentligen fanns eller inte. Det är helt enkelt rätt längesen. Det enda som är detsamma fortfarande är att varm saft är gott efter skidlopp, nummerlapparna är alltid urtvättade och Elis T och Gustav R fortfarande åker skidor på IKHP.

För att stilla min febernervösa kropp medans jag tittar ut på ett soldränkt vinterlandskap av guds nåde passade jag på att beställa ett par nya löpskor. Nån gång kommer ju snön smälta eller vi flytta söderut igen och då är jag beredd på vårvarma stigar på Huskvarnaberget!