Den andra sidan

Vi är där. Andra myntet. Första dagen på det nya året. För alla vet ju att året börjar och slutar första söndagen i mars.

Jag tänkte ge er en mustig sammanfattning om helgen som varit. Snacket, stämningarna, maten, vinet, velet, ångesten, lyckan, lidelsen och allt det där som tillhör en Vasaloppshelg. Men jag väntar till lördag innan ni får hela berättelsen. Det kräver mer eftertanke och summering. Men några saker kan jag konstatera:

Plats 1600-nånting är det tredje bästa jag gjort och det var verkligen över förväntan. Topp 2000 var ett litet mål, så även medaljen. Men det var knappt jag trodde på det själv. Topp 1000 får vi ta nästa år och då krävs det mer än 17 snömil och ett antal fler garagebesök.

Oxberg-Mora har aldrig gått bättre. Sälen-Risberg har aldrig gått sämre.

Ölmstad IS har aldrig fått så mycket exponering som i Mora i söndags eftermiddag. Det är något vi aldrig glömmer och något jag kommer utveckla på lördag. Förklaringen stavas:

H U B B E

PeterNilssons höft höll.

Dolla fick tyvärr kasta in handduken på grund av sjukdom men förgyllde ändå stämningen som vanligt! Nästa år då jävlar Dolla!

Syster Sofia blev 163a. Behöver jag säga mer?

Farsan originalstakade sig in på 9 timmar fullproppad med paracetamol och diverse sörjor. Dopingprovet ska dock ha gått positivt. Det var negativt alltså.

Jag är stum av beundran för hela Vasaloppsorganisationen. För sjunde året i rad kan jag inte nog imponeras av organisationen och den enorma kraft detta lopp på alla bredder och längder. För några månader sen funderade jag på att sälja av min biljett på grund av att jag inte ansåg att tiden fanns för att kunna träna ordentligt. Men hade jag varit så jävla dum hade jag missat den här helgen. Och det hade varit det sämsta beslut jag tagit sen jag bestämde mig för att ta rygg på Oscar Claesson 2015.

Vilken panghelg. Just nu älskar jag allt och alla.

/RD