En grönfink hängde vid fågelmatningen imorse. Long time no see . Det ljuder av liv där, febril aktivitet. Beskådar endel, inifrån glaset men utanför, så utanför. Tre grönsiskor hoppade fram i gräset, två honor en hane. Såg dom för första gången igår, fick slå i boken. Det är små krabater, härliga att se på. Honan ser lite tvådelat ut i dräkten. En svarthätte hane har synts för första gången också, honan har synts till länge. Nu tillsammans dom två!

Belackare, elaka tungor, svarta fingrar. Den skrynkliga häxan kan ta sitt pennskaft och flyga dit hon hör hemma. Anna Haag du är femte bäst i världen. Tendensen är tydlig, det krävs förberedelser av rätt slag för att prestera på beställning. Finns inget självändamål i att fara och flyga, kors o tvärs. På kammaren det är där man bäddar. Som man bäddar får man ligga.

Det kommer bli ett snabbt Vasalopp i helgen. Grattis alla ni som tränat nu kommer ert livs chans. Det är möjligt att jag överdrev lite där men en bra tid är en bra tid. Vi måste väl få ängna oss åt överdrifter emellanåt.

Jag har nu avslutat min filmperiod för att gå över till tv-serier och det utan att ha sett La la land. Det blir eventuellt på bio, det måste vara en fantastisk film att se på bio. Jag hoppas hon följer med. Jag uppvaktar det hela kan man säga. Rätt känsla rätt tid, mödan värd.

La la land är skriven och regisserad av Damien Chazelle, han är filmvärldens klart starkast lysande stjärna. Ett fåtal människor har gjort filmer som han, då är han född 1985. Det var under en sen barrunda som jag fick tipset från en musiker och nära vän att kolla på filmen Whiplash. Jag gjorde som han sa och det blev en oerhörd upplevelse, utan att tveka den bästa film jag någonsin sätt. Precis som utlovat. Också den gjord av Damien Chazelle.

Whiplash handlar om en ung jazztrummis hänsynslösa färd i att försöka bli en av dom stora. Ytterst få kan känna igen sig men många kan känna förståelse kring känslorna, ambitionens yttersta rand, knivens egg, ett stups början. Filmen kastar in dig i en hänsynslös tornadovind som sliter dig mellan någonting som du tror är hopp och en känsla som du vet är förtvivlan och allt går i ojämna hastigheter framstegets skövlande livets räkning. Rödflammig sitter du där och undrar om dom rödmosiga kinderna är rodnad från skönhetens smekningar eller ambitionens lavetter.

Se den om du är redo. Fly bara inte. Lite obehagligt men förneka inte dragningskraften. En skvätt tändvätska till en ambitiös idrottare. Men det är film. Lahtis är fullt av atleter som tagit samma resa men på ett behagligare plan får vi hoppas.

Ha en trevlig dag.

/Johan