Var under gårdagen på den ortopedtekniska avdelningen och fick bedömningen att det är motiverat att utföra en operation av mitt knä. Det finns ett operationsfritt alternativ men det kan innebära ingen löpning och eventuellt ingen skidåkning mer i detta livet. Vilket naturligtvis inte är ett godtagbart alternativ. Så när dom är redo är jag redo.

Rehabiliteringen uppskattas till fem månader och ett år utan elitmotionärs idrott. Vad är det? Vad är ett år? Om inte en uppskattning. Det lär bli mycket överkroppsträning, har redan början fundera på en kajak. Simning, cykel det finns hur mycket som helst.

Har fortsatt att kolla på film på kvällarna. Birdman var som utlovat en mycket bra film, precis i min smak. Gillar Edward Norton och Naomi Watts skarpt! Sen såg jag The Decendents med George Clooney den var också hyfsat bra och jag gillar verkligen manuset. Sen har jag sett spelfilmen om vetenskapsmannen Stephen Hawking som drömmer om en enda ekvation som ska förklara hela universum. Det är såhär i efterhand oerhört naivt, egocentriskt och små korkat och utvecklingen har ju verkligen inte gått åt det hållet sedan hans stora upptäckter inom relativitetsteorin, strålning, tid m.m. Vetenskapen är idag på så små nivåer att man som lekman måste kalla det hela en överdrift. Världen är fascinerande och spännande på så många sätt men jag har riktigt svårt för två saker, rymdfilmer och partikelfysik. Att 90 – 99% av Universum består av sådant vi inte kan se, stoff ifrån big bang, svarta hål, bruna dvärgar och ljussvaga stjärnor. Någonstans känns det som man måste stanna, säga till sig själv, det är dags att hoppa av nu. Varje sekund kommer det 10 000 biljoners biljoner neutriner till jorden ifrån kärnreaktioner i solen. Dom går rätt igenom dig , mig och allt annat. Man kan fånga några av dom i jättestora bassänger bestående av 57 000 kubikmeter tungt vatten djupt nere i ödelagda gruvor där ingen annan strålning kan komma åt. Vetenskapen var som bäst från Isaac Newton till Clair Patterson.

Att sträva efter det enkla, en enda ekvation, en formel, ett pass, ett lopp är vackert. Det är det fina med människan, romantiken. Vetenskapsfilosofen Karl Popper menar att det rent av, kanske, troligtvis aldrig kommer komma någon slutgiltig teori inom fysiken. Varje förklaring kräver en förklaring, en formel, ytterligare en teori, möjligtvis en lag och så fortsätter det in i oändligheten. Det tar aldrig slut.

Som våra liv, enligt fysiken och religionen så dör vi aldrig, det är bara en illusion och det tycks vara bevisat. Ingenting försvinner allt blir kvar sa dom i sommarlovsmorgon när jag var liten och det verkar fortsatt vara den bestående teorin i den frågan. Man uppgår i Universum vid kroppens förfall, alltså så finns man kvar. Det är inte samma men det är ändå ingen skillnad. Hur mycket kan man ta i bänkpress vid årets slut? Allt över 100kg är en överdrift.