Där och då. Runt de runda borden på uteserveringen på Bongo Bar. Ändlösa samtal om relationer och livet. Samtidsproblemen. Kärleken. Cigaretter ur automat. Husets dryck.
Det var där hon såg i mina ögon att det kanske fanns en framtid. Vi möttes i en tid då båda ville fly. Vi tog varandra i handen och gjorde det tillsammans. Som ett äggskal på en lina över höghusen på Manhattan har vi balanserat oss fram hit. Men nu vandrar vi på en europaväg in i evigheten.
Här och nu. I morgon är det 30 år sedan min livskamrat fick solen i ögonen för första gången. Det ska firas.
Varje sandkorn har ett nummer.
/RD
2017-02-18 at 8:50 f m
Vackert!!