En timme en minut

I väderprognosernas kölvatten undrade jag hur många tår som skulle få amputeras. Vi satte av på klassiska stigar och vägar i rövarskogarna på Huskvarnaberget. Mitt minne hämtade fragment från en tidigare upplevelse. Det gick en timme, det gick två. Samtalen och ämnena avlöste varandra. En sån där dag och ett sånt där pass när man undrar om det är träning eller ett långt trivsamt mingel. Att springa vid soluppgången i ett vitt köldinpackat landskap kan vara medicinen alla söker mot allt. Frös gjorde jag inte heller. Det var värmande alltihop.

Vi avslutade med en poddinspelning som snart kan höras i en högtalare nära dig. Den som läser Holaveden får se.

/RD