Isvind och söndagsformuleringar.

Utopisk framtidsutsikt. En agent i grövelsjön. Milsvid skidåkning, lasagne och rödvin. Det som skimrar i strålkastljuset är snö, det är framtid. Det som ljuds är Bob Dylan, till mörka motorvägsmil, det är vägen tillbaka.

Vilken närvarande, av vinden ifrån norr, så hård så oransonlig. Man har hört på byn att kyla ska följa. Har fått bilder skickade till min mobiltelefon, spårbart, sägs att vi kommer kunna åka skidor i två veckor. Hur ser det ut på wiredaholm PeterNilsson?

En stålkvinna har flyttat in i huset mitt emot. Inte sett henne med egna ögon än. Men det tisslas och tasslas, två Ironman segrar, den bästa svenska placeringen på Kona Island någonsin. Välkommen, du har valt precis rätt ställe.

Romantiserandet av liberal demokrati är förbi. Sinnesbilden för den individualistiska friheten, landet av möjligheter, USA står inför val. Det kan inte någon ha missat. Vad är då den liberala demokratiska värdlandet i verkligheten? Det ser ut att va en lobbystyrd plurarki med för mycket religiösa extremister och alldeles för mycket säkerhetsbyråkrater med påhittade hotbilder. Politiken har blivit en show, ett reklam jippo, en debatt är stand up comedy, Politiken är död. Vi bör först och främst värna om ett öppet och fritt internet, då vi befinner oss i visselblåsarnas tidevarv. En kamp för transparentiseringen. Det har aldrig varit svårare för makten att mörklägga sina förehavanden som nu. Utopin om det genomskinliga samhället har en riktning, förändringen börjar uppifrån och går neråt, den startar vid avslöjandet av makthavare och avslutas vid blottandet från medborgarna själva. Vi bör komma ihåg att makt inte dör, den förflyttas, är hela tiden konstant. Motorn i den amerikanska identiteten var myten om den individuella friheten, var det blev av det?, vad vi ser idag är en kollektiv paranoia. En man lastar sin pickup full med sina vapen, åker upp till det demokratiska valcentret, parkerar, står bara där, visar närvaro, sprider obehag, helt lagligt i landet av paranoia. Alla är bara så förvirrade i vinden, om morgonen, till kvällen, vilket räcke kan man hålla sig i? Vems hand sträcker sig i mörkret?

Vi har skrivit det förr men det tåls att upprepas, det existerar inte någon frihet, varken i naturen eller den kringliggande verkligheten, det är en vidskepelse i det mänskliga sinnet.

Påven på besök, vill begrava yxor. Talar om det transcendentala. Stora grejer. Vatikanen, den enda banken i världen som inte behöver vara transparant. Framtid? Nej! Leda oss på rätt väg? Ja!