Toppturer

För snart fem år sedan övertalade, eller nja övertala är nog att ta i. David Erixon mig till att komma upp till Storulvåns Fjällstation en helg i april för att gå toppturer. Sagt och gjort. Jag och en kompis åkte dit. Vi var noviser på området men med David i sällskap kändes det som en perfekt introduktion. Solen sken och vi hade tre heldagar på fjällen kring jämttriangeln. Lyriska och trötta satte vi oss på nattåget hem. Detta blev ett uppvaknande för mig. Begäret efter att få vistas på vinterfjäll blev ännu större. Visst har jag tidigare älskat att åka skidor. Men det här var en dimension till. Att få stå ensam tillsammans med sina vänner på en bergstopp, känna hur naturen har makten och att du själv tagit dig dit är något extra. Att sedan få dra av stighudarna och förhoppningsvis få orört puder på vägen tillbaka gör det hela till något helt speciellt. Att kombinera den fysiska kraftansträngningen av att bestiga bergstoppar med glädjen av att få åka ner på ställen ingen lift kan ta dig och känslan av att kunna ta dig upp och ner för i princip vilken bergstopp som helst tilltalar mig.
Sen den helgen i Storulvån har det blivit ganska många topptursresor de senaste åren och med växande erfarenhet och kunskap blir dagarna på fjällen än mer njutbara.
I våras fick jag och min sambo erbjudande om att bryta vardagsmönstret och jobba när fjäll och skidåkning i vinter och vår. Det har tagit ett tag att få allting klart med tjänstledigheter och liknande men nu är det klart. Detta är en av anledningarna till att jag inte kommer tävla på längdskidor i vinter mer än något enstaka lopp.
Mer om vart vi ska och vad vi ska göra kommer i nästa inlägg. Detta tillägnas det fina med att topptura!