En långsam, seglivad kamp har utspelat sig senaste månaderna. Det är viljans kamp mot vader och hälsenors hälsotillstånd. Än så länge har viljans kraft varit hanterbar. Men längtan efter lappen är stark och jag skulle så gärna skriva om något smaskigt terränglopp eller kilometertidshetsen på ett stadslopp i den krispiga höstluften. Men istället får jag hålla mig i skinnet och springa under kontrollerade former. Inget springa tills man stupar. Men åtgärderna ger resultat, min sjukgymnast är imponerad av mina vaders förbättring men sista veckan har varit lite av ett bakslag med en ömmande hälsena igen. Lidingöloppet har jag inte gett upp än men det börjar bli nära nu. Men efter Lidingöloppet kommer många höstlopp! I väntan på att få springa mig trött blev jag lite inspirerad av Palles måndagsinlägg och drog i fläkten tills svettpölen och jag förenades på golvet. För det kommer en skidsäsong förr eller senare!