Semester på västkusten. Sprungit varje dag hela veckan, vet inte när det hände senast. På semestern vet man inte alltid vart eller hur man ska springa. Jag gjorde det simpelt för mig igår. Siktade på att springa vilse på klipporna för att sedan lyckas leta mig tillbaka. Efter 4,5km var jag relativt lost. Vände mig om, såg bara hav och klippor. Vände mig om igen, såg bara hav och klippor. Började springa tillbaka åt det hållet jag trodde jag kom ifrån, förmodligen helt fel men men. Halva poängen med ett ”springa-vilse-pass” är att man ska få se nya ställen och fin miljö vilket jag lyckades med. Hörde både dragspel och bas innan jag kom tillbaka dit jag startade ifrån. Spelade en beachvolleymatch, åt glass, sov på stranden. Livet e gött även utanför den röda zonen. 

På fredag är det dags att stämpla ut. Stänga av telefonen och gå hem. Inte ägna en tanke åt jobbet på fyra veckor. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag delvis börjat checka ut. Mentalt är jag någon annan stans.

Semester är en tid för saker man inte annars gör. Typ träna på förmiddagen och eftermiddagen. Minst fyra gånger under sommaren ska detta ske. En gång i veckan alltså. Eftersom morgonen är min absolut sämsta del på dygnet har jag aldrig kommit mig för att träna tidigt. Framåt 10 på förmiddagen passar bättre. Däremot kan jag vara riktigt i fas sent om kvällarna. Förra sommaren när värmeböljan var som tydligast gjorde jag ett och annat pass med Karlavagnen i lurarna. Det var en riktig höjdare. Människor har ett behov av att berätta. Det märks. Och än mer har vi kanske ett behov av att höra berättelser. Det är väl därför du sitter där du sitter just nu och läser en av norra Europas mest mytomspunna bloggar.

Synd vore ju då om jag inte skulle ha något att berätta.

Rullskidsdebut (nåja, det har ju blivit några oregelbundna pass i år) i torsdags med Eric Svensson. Uppväxt på Fornängsvägen i Kaxholmen. Born to be the next HV-legend men ett diskbråck satte stopp. Numera utmanare av tronen som skidkung i vår släkt. Han vann min systers hjärta varför han nu ingår i vårt slutna sällskap. Jag gör vad som helst för att låta honom vara kronprins ett bra tag till. Vi skulle egentligen ha markerat på allvar att det är nu Vägen mot Vasaloppet inleds genom att köra ett 5000 meterslopp på SkiErgen men istället fick det bli 14 km lugnt rullande kring Axamo och Björneberg. Båda två var förkylda. Själv har jag inlett min fjärde vecka av snörvlande stånkande med nässpray som närmsta vän. I vanlig ordning har jag trotsat att vila. Kanske får skylla sig själv då. Tålamodet prövas alltid under en förkylning och trots att man har all tid i världen just nu att verkligen vänta in slutet så är det ju det sista jag vill. Om du läser det här Fyraveckorsförkylningen så vill jag att du ska veta en sak. Jag hatar dig. Brinn i helvetet.   

Nåväl, när vi känt på stakningen lite och gjort en och annan fartökning nöjde vi oss och landade i Axamosjön till slut. Så kallat Swimski. Mången var de som lätt och ledigt klöv vattenytan långt utanför bryggkanten. Så kallade triathleter. Har hört talas om dom förut. Jag önskade när jag låg där och jäste i vattenbrynet att jag också kunde simma så där avslappnat och till synes utan påverkan. Får ta lektioner av Peter Nilsson tror jag. Nilsson befinner sig just nu norröver och enligt mina källor pågår just nu långt gångna förhandlingar om en framtida tillflyktsort nånstans i norra Värmland eller Dalarna. Jag förväntar mig att han köpt ett slott i Likenäs alternativt Lesjöfors så vinterns träningsläger är räddat. Fortsättning lär följa…  

Inom kort kommer jag vallfärda till Hallbystugan. Närmre bestämt den överjävliga Hallbymilen, och jag längtar efter att få gå på tid. Lär bli som vanligt. Fullt blås ner till vändningen vid 2 km. Andnöd till stora vägen. Mjölksyrakänning vid halva. T-shirten kastad vid gokartbanan. Och kriget med mig själv resten. En behaglig semesterkväll med andra ord. När jag kommer hem blir det fläderblomssaft som morsan tappat upp i vacker mörk butelj i en symbios med Ramlösa Citrus. Alla dessa alkoholalternativ som flödar i sommar till trots. Detta är sommarens dryck.

 Önskar er alla en mjölksyredrypande sommar!

/Sluggern

”Man måste öppna milen stenhårt för att få vara med på samma bild som Anders kleist”