Haha, ja dör.

Arvid Öhrn.

Under fyra nätter och tre dagar förnekade han start i vätterspelen med efterföljet att han krossade motstånd och hembärgade en grill.

Man vet aldrig vart man har honom och kan inte lita till hans ord.

Ty sådan är generationen som växt upp med Johan Olsson.

Prestationsgenerationen.

Skulle bara titta förbi och säga hej skyllde på blott tjugo vårar och klent ölsinne för att sedan dricka ljus rom likt Ernst Hemingway och äga dansgolvet i tre timmar.

Min salut är förevigt tillägnad dig Arvid.

 

Jag har hamnat i blåsväder.

På hemmafronten ett bråk, en disbyt, stor konflikt.

Inget världproblem men ett problem att samleva.

En björktrast anser att jag bor fel.

Jag hävdar att jag bor rätt men att hon kan flytta eller lära sig stå ut med mitt boende.

Hon bajsar på mig när jag går ut om morgonen.

Inlikt mina böcker så har hon ungar väldigt nära.

Ser mig som ett problem, ett hot.

Jag tycker hon kan dra åt helvete för jag bor här året om, inte hon.

Härromdagen träffade hon rätt i kaffekoppen. Plopp.

Varmt kaffe skvätte upp på handen och jag skrek ut min ilska rakt ut i grannskapet kvart över sex.

Jag vet att man moraliskt inte kan skjuta någon och gräva ner dom bakom huset men,

Efter fått ur mig det måste vi tala om viktigare saker än samboskap.

Sillarännet 2015.

Lika bra att Robert åkte iväg på träningsläger till Österlen.

Han kan ju ändå inte göra någonting med måtta.

Tala om obalanserat förra året.

Femton och en halv fucking kilometer på Midsommarens morgon.

Efter en sillbit och ett par tre öl låg jag paralyserad i hängmattan i Vistakulles svar på Gonaive.

Folk förstår så lite om femton och en halv kilometer.

 

Robert drog mot Johannesört och havet men Sillarännet levde vidare med mer passande distans 2000m.

Vi var fem man som kom till start.

Två jättesmala killar bara försvann direkt.

Efter fyrahundrafemtiometer såg jag aldrig dom igen.

Och då ska sägas att vi sprang på en raksträcka.

Den femte var hjulbent och släppte direkt men den fjärde hängde i.

Jag drog tåget i för mig hyfsat tempo 3.32 första kilometern.

När vi passerade den bruna sommarstugan med den stora blommande rododendron skrek han till ett kort högt ”ahhh” för att sedan stöna och skrika vid upprepade tillfällen under 3-400 meter.

”ahh” ”iiiiihh” ”ehhh”.

Det korta aggressiva stönandet gick mej på nerverna rejält och jag höjde tempot, fick syra och gick emot döden.

Idioten sprang ifrån och 150m innan mål blev jag omspurtad av den hjulbente.

Femma och sist på Sillarännet 2015.

Själva fan.

 

I cava vimlet i målgång visade det sig att Idioten var en spansk sommarstugegäst som fått en humla innanför shortsen när vi passerade rododendron. 

Jag vill inte göra denna bloggen till en snuskblogg men det såg inte trevligt ut där nere.

Han fick sedan sin midsommar inne på sjukhuset och enligt legenden satt en sköterska vid hans sida hela kvällen.

 

Adjös.

 

Onsdagens 5000 metersfest uteblev för mig. Det blev en jobbig färd mot målet. Men ett ack så gott träningspass i regnet. Arvid tog ju ännu ett PB denna säsongen medans min fina PB-svit från våren är bruten. Inte konstigt efter en stabil tvåveckorsförkylning. Men vad gör det när vi som tidigare berättats blev bjudna på korv som annars skulle vaskas. Ibland handlar det bara om att vara på rätt plats i rätt tid för att få ett sånt erbjudande.

Korvar vs Mobil 1-0

Under onsdagen la jag upp en plan för att slippa ställa ut skorna på startlinjen på kvällens 5000meter. Ut och spring direkt efter jobbet så du blir trött och sliten och därmed inte kan efteranmäla dig. Allt för att ha något att skylla på och slippa tävlingsångesten man har under dagen när man vet vad som väntar på kvällen. Tror ni min plan höll? Givetvis inte. Lite regn efter jobbet så fastnade jag i TV-soffan istället. En inre kamp startade när klockan närmade sig tävlingsdags och det slutade med att jag åkte med Oskar ut och slängde in en efteranmälan. Typiskt mig. Typiskt dumt. Positivt med en spontananmälan är att man slipper ångesten under hela dagen i alla fall.

Lite osäker på formen efter en vecka utan löpning satte vi fart. Efter 12,5 sköna varv med både motvind och regn korsade jag mållinjen på 16:12 och vann en grill. En helt okej tid och framförallt pers med 35 sekunder från mitt förra försök på 5000meter. Till näst lopp vill jag verkligen lyckas med mitt stora mål, 16 minuter. Antingen kapar jag 1 sekund/varv vilket låter som det enklaste alternativet, eller så spurtar jag lite hårdare på sista varvet och kapar alla 12 sekunder där. Vi får se hur det utspelar sig, men först ska jag nog träna lite mer så att det ens är möjligt. 

 

En attityd kostar.

Ska aldrig mer ha trettioårsfest i hela mitt liv.

Två dagars hånskrattande bakfylla.

Spriten, denna svarta älskarinnas urkraft.

Spendera inte fyra timmar i en bastu mellan kl 03-07 natten till en söndag.

Älskade söndag uteblir.

Vätskebalanslampan blinkar rött.

När jag gick hem i sommargryningen la fiskarna i sina båtar i sjön.

Sm kval i gäddfiske i Landsjön.

Röd vit high-low.

07.45 klev jag över tröskeln.

Vad lite man vet om livet.

 

Kan man logga två timmar dansgolv på funbeat?

 

Livet är kort.

Kan också bli alldeles för kort.

Skidåkaren Romain Claudon har gått bort efter vad jag förstår en cykelolycka i alperna.

Många många år för tidigt.

Han var oerhört duktig i skidåkningens häftigaste disciplin nämligen rullskidor skejt tävlingshjul.

Han fick uppleva minst tre WC segrar.

Nu blir det inga fler.

Vi beklagar.