Månad: maj 2015 (sida 4 av 7)

Heja Norge

Igår tog jag och trummisen en löprunda. Vi startade i Kaxholmen och tag av bortåt Drättinge så första kilometern gick nerför och tempot var en bit under fyra. Tanken var att hålla ett ganska högt tempo under passet för att vänja sig inför halvmara-månaden. Arvid tänkte inte ganska. Kilometer efter kilometer avverkades på 3.50. Till Skärstad, tillbaka mot Lyckås och runt Landsjön tillbaka. Senare skruvades tempot upp till 3.30 och vi slutade prata. Ett bra pass. Några sådana till och jag är redo för halvmaran!
 
Vad hände med förra årets idrottslig höjdpunkt tänker du säkert, Som du säkert förstått är det kampen om Eksjö stadlopp vi pratar om. Blir det någon battalj iår igen?
Svaret är….det är komplicerat. Holaveden består ju numer av en av dem från förra året. Robban. Arvid har har flytt moderklubben för att få springa i blågult. Lika så snabbfotade Linderholm. Som ni hör är det inte som förr. I år blir det ett gerillalopp i trästaden, var och en får klara sig själv! Se bara till att komma i mål så fort som möjligt.
 

Long may you run.

 
En morgon var det ett lockläte som fick mig att stanna av.
Där var den, äntligen detta speciella go-gå, go-gå, go-gå.
Vistakulles norra ände blev platsen där jag fick höra Göken för första gången iår.
På trappen med kaffet i hand vid halv sju hugget en helt vanlig arbetsdag.
Fågeldjungeln i full aktivitet redan, födosök, seglande, flaxande och allt som oftast till våran belåtenhet sjungandes.
 
Om man nu tycker att människan är speciell med sina plastföräldrar, oäktingar och adoptioner samt allmän oordning så är allt som oftast naturen sju resor värre.
Det är inte utan att man skäms över Göken.
Göken är en parasit som smyger sig in i familjers tysta vrå och avlämnar avtryck i form av ägg.
Gök honan födder inte själv upp sina ungar utan parasiterar på andra främst mindre fåglar så som olika arter av sångare.
Honan kollar av att äggen är nylagda så ruvandet passar med hennes ägg.
Gör det inte det kan hon förstöra boet och låta värdfamiljen börja om på nytt med en ny kull.
 
När väl gökungen födds så växer han snabbt om sina värdföräldrar och kan knuffa ut sina ”syskon” ur boet.
Tack för allt liksom.
Här sliter man häcken av sig för att skaffa föda dagarna till ända och undviker sånär bondkattens klor och så blir det skit av alltihop till slut.
Vad gör man?, man traglar vidare.
Finns inget annat.
 
Ska springa långt ihelgen igen.
17km nu på söndag.
Öppna i hyfsat tempo för att sedan blåsa ur rejält uppför lyckåsbacken.
 
Idag är det Strongman tävling i Järsnäs.
För femte året i rad.
Jag är speaker och Sebastian Davidsson(känd för att varit Sveriges starkaste bonndräng innan tv tramset bonde söker fru) ska vara domare och huvudarrangör är Olseryds stolthet, den förre detta Svenska mästaren i enmans dragkamp Anders Elf.
I enmans dragkamp drar man oerhörda vikter upp för ett hissschakt och när du byter grepp så har du all vikt i ena handen. 
Ren råstyrka.
Kom upp och kolla idag, rolig sport att titta på.
Googla Järsnäsdagen 2015 för vidare info.
 
Bara för att belysa hur viktig sången är både i vardag och till fest så bjuder jag här på en riktig godbit.
Neil young och Stephen Skills.
Long may you run.
Varsågoda.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Identitetskris

Förra helgen var jag ute och rekade i Varvets hemstad. När Poseidon rundas nästa lördag kommer jag och många andra försöka växla upp alternativt växla ner och köra rakt in i väggen. Allt beror på resan dit. Förhoppningsvis ligger man på gränsen och balanserar och har ännu inte passerat densamma.

Förra året bad jag på mina bara knän att någon vänlig själ skulle kunna göra ett undantag och seeda upp mig. Men nej. Hade glömt att skicka in resultat och fick således ställa mig i kön. Närmare bestämt led 25. Toksist. Att göra tiden  1.25 ändå var något jag inte räknat med och fråga mig inte hur det gick till. Trängseln var mindre än vad jag trott. I alla fall fram till Avenyn. Där urartade allt och jag gick bärsärkagång för att spöa Ulf Blomqvists(ÖIS Fotbolls överhuvud) tid: 1.27. Jag lyckades som sagt och fick mersmak. Tänk att få springa utan att behöva köra över folk som lyssnar på ljudböcker och musik och inte hör när man ropar: HÖGER!
För att vara på den säkra sidan löste jag ett sub 35-lopp i Eksjö och skickade in fort som attan. Och numera ska man kalla sig Elit. Elitism som jag i hela mitt liv försökt beivra. Det är en identitetskris helt klart. 
Jag vet inte vad jag mest är orolig för. Det låga startnumret eller för få träningstimmar. Jag vet bara att det hänger ihop helt klart. Bara att gå ut och ”njuta” antar jag. Inga konstigheter alltså. 

Nå hur gick det?

Tänker säkert ni… 

Tre tappra löpare samlades på parkeringen nedanför högskolan. Jonas ställde ut i full tävlingsmundering. En ”nu kommer det undan”- känsla fick man vid första ögonkastet. Jag själv var med kanske inte främst för att stämma av min egna formstatus, utan för att få veta hur vass Jonas verkligen är. Eftersom han slutat med funbeat har man ingen aning längre och det är svårt att få ut några konkreta svar när man frågar. Men nu skulle jag få svar. 
Efter 20 minuters uppvärmning var vi redo, jag Jonas och Niklas. Undertecknad och Niklas startade en minut före Jonas för att låta honom jaga en stund. Efter 10 minuter var vi ikappsprungna. 
Känslan var god och tanken att hålla halvmaratempo funkade. Efter 10 kilometer stannade klockan på 37 blankt och det var egentligen utan att förta mig. Tanken nästa helg är att springa någon minut långsammare per mil för att kunna springa under 1:20. Vi får se hur det går, men just idag känns det lovande. 
Jonas då? Jodå, han är i form. Riktigt bra form. Jag vet inte om han inte vill att jag skriver ut tiden, men det gick några minuter snabbare för honom än mig… 
#halvmarathonmånaden 

Formtest a’la Linderholm

Idag kl 10:30 har Linderholm ställt till med någon form av träningstävling från Coop A6. Givetvis ställer holaveden upp med ett par gubbar, vi får se hur många imorgonbitti. Man får inte vika ner sig när någon bjuder in till träningstävling, det är då man verkligen kan stämma av hur konkurrenterna ligger till. En mil i halvamaratempo plus upp och nerjogg är planen. Jag återkommer senare under dagen med lite resultat och även någon bild. Under tiden kan ni lyssna på maratonpodden där Petra Månström intervjuar Åke ”biten” Eriksson, som har Sveriges näst bästa marathontid. Vilken legend han är. Jag är tyvärr för oteknisk för att kunna länka till podden, men ni hittar den säkert om ni söker efter den där man laddar ner poddar. 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑