Tack för alla gratulationer på min trettioårsdag igår.
Ni betyder jättemycket. 
Födelsedagar betyder inte lika mycket.
Om man tänker efter så är födelsedagar en konstig företeelse.
Är det inte?
Sverige är ett väldigt åldersfixerat konungarike.
Kanske det mest ålderfixerade i världen.
Ta bara det här med födelsedatumet i personnumret, det har man inte i Tyskland eller Frankrike.
I Afghanistan får man bestämma själv hur gammal man är.
Miljarder människor runt om i världen vet heller inte när dom är födda.
 
Trumpetaren Louis Armstrong sades vara född som många andra den 4 Juli 1900.
Alltså den första nationaldagen på det nya århundradet.
Teorin kring att många sades ha haft sin födelse då var att man skrev in sig så för att vara för ung för att åka ut i första världskriget. 
Men efteråt har man hittat ett dopbevis på att han var född fjärde augusti 1901.
Han var alltså yngre än det ihop diktade.
Vem bryr sig? Inte tror jag att Louis gjorde det.
 
Den födelse vi räknar våra år efter, nämligen Jesus, verkar ju i verkligheten inte ha varit född den 25 december år 1.
Han var väl inte född år 0 då man inte kände till siffran noll under den här tiden i den delen av världen.
Och inte var han född på vintern då det skulle varit allt för kallt för hedarna att sova utomhus.
Förklaringen tordes vara att man ersatte en hednisk högtid med firandet av Jesus födelse.
 
Något som är riktigt konstigt är det väldiga landet KINA.
Där kan man bli två år på bara två dagar.
Man blir nämligen ett år vid sin födelse och två år vid den kinesiska nyåret.
 
I USA är det förbjudet för arbetsgivare att vid en anställningsinterjuv fråga efter ålder.
I Sverige ser alla det genom personnumret.
Att få ljuga om sin ålder borde vara en demokratisk rättighet.
 

Det är mycket som är konstigt här i världen men jag tror att åldersfixeringen kommer försvinna mer och mer ju klokare vi blir. Nu ska iallafall denna nybliva trettioåring löpa milen på berget. 
 
Av kärlek
/Johan Palmér