Nu taggar vi Vasaloppet med lite bilder för att höja stämningen!

Känner ni? Hela landet darrar. Vasaloppsfebern har drabbat oss alla, oavsett om man ska åka eller ej. Alla är hypokondrier, ingen är frisk. Formen är kass. Vad ska det bli för väder? Vallapanik uppstår. Enervitprodukterna säljer slut. Stora trugor säljer slut. Rillar säljer slut. Aldrig någonsin har så många förstagångsåkare startat i ett Vasalopp och skidförsäljarna njuter av deras nervositetsinköp. Holaveden tipsar; ta det lugnt, det ser ut att bli kanonföre till helgen. Själv ska jag inte åka och jag ångrar mig å det grövsta. Trodde inte det skulle bli så svårt att avstå men man får stå för sina beslut, dumma som kloka. Vad löjligt klen jag känner mig, blir rörd till tårar av att höra vasaloppsjingeln. du du duu du du…dududududu… Vackert, inte i skrift kanske, men när man står på startlinjen i Berga By är det världens vackraste musikstycke, huja.. 

 

Holaveden går in i uppladdningsfasen. Oklart om bloggen kommer bli lika välskriven kommande dagar, i så fall vet ni varför. Detta är, och kommer för alltid att vara årets grej. Det är nu det gäller. Man måste vara sugen. Man måste le, som Palle alltid brukar säga. 

 

 

 

 

 

Vad vill jag med Vasaloppet?

Vad betyder denna niomilafärd för mig?

Vad är det jag vill uppnå?

Hur kommer det sig att jag är anmäld för åttonde gången?

 

 

Är jag bara offer för mitt eget signalsystem som styrs av den bekräftelse jag fick där i första klass.

Som var min andra första klass.

Fröken Inger läser upp vilka som blivit bygdens mästare på skidor under en tävling på elljusspåret under den föregående helgen.

Mitt namn läses upp inför alla.

På första plats.

I vit Ik Vista mössa iklädd en grön träningsoverall med gråa pjäxor och ett par svart/röda skidor av märket Peltonen.

Jag hade till allas inkl min egen förvåning skidat snabbast.

Jag kommer ihåg att den lösa snön utanför spåren frös i under skidorna så far klossade dom rena med snusdosan strax före start.

Grov lös. Ingen fikusvariant.

 

Då en mästare idag mer av en dagdrivare.

Inga mål och inga drömmar som inkluderar skidor längre.

Har haft men inte längre.

Jag har inget mål med Vasaloppet.

Jag har försökt att skaffa, det har jag verkligen men det har hela tiden fallit på sin egen orimlighet.

Jag hör min omvärld skrika att man måste ha mål annars är det ingen mening.

Utan mål är det då meningslöst?

Jag står här snart 30år gammal utan mål eller drömmar men utan meningslöshet.

Mening följer inte med födslen.

Det vet jag men det gjorde lusten och den har styrt mig sedan dess.

Lusten och fasinationen.

Jag vill verkligen bara ge mig iväg på startgärdet på söndag.

Jag vill verkligen det.

Det jag tror jag vill åt känslan av att verkligen leva.

Att ta mig samman och bita i under svackorna och njuta och sträcka på mig på topparna.

Att göra det där som är så svårt nämligen att närvara i nuet.

Njuta den sköna känslan som följer av hårt arbete.

Planera strukturera och optimera.

Vara del av ett sammanhang.

 

Det är inte konkuransen som har haft störst del i människans evolutionsklättring utan det är samarbetet.

Det som skiljer människan ifrån andra arter är våran förmåga att lära av varandra.

Mänsklighet är att vårda, ta hand om, lära och att lära ut.

Samarbeta är ett av våra starkaste ursprungsvärden.

Vi bär alla ansvaret att skapa värden.

Den frihet vi har är att välja det goda framför det onda.

Jag ser verkligen fram emot Vasaloppet 2015.

Jag vet att Oskar känner detsamma.

Det kommer bli riktigt spännande.

 

Familjen Öhrn sätter sin tydliga prägel på tillvaron.

Familjen har sålt startplats både till mig och Oskar och ställer upp med två servicemän och bmw.

Det är inte utan att man blir imponerad.

Och tacksam.

Arvid Öhrn har förändrat mitt liv.

Jag äter numera alltid kiwi med skalet på.

Det är där vitaminerna sitter.

Det kan vara bra att veta så här sista dagarna då mycket handlar om att hålla sig frisk.

 

Av kärlek.

/Johan Palmér

Palle laddar,, Robban laddar, jag laddar, Arvid sympatiladdar. Nu är veckan här. Söndagen blev något av ett startskott för Holavedens vasaloppssatsning. Starten på upppladdningen blev ett kakkalas i Huskvarna med enbart hemlagade kakor för att vara säkra på att inget smör bytts ut mot margarin. VM-femmilen beskådades och stämningen var på topp. Två kaffepannor avverkades i rask takt till Södergrens karaktäristiska diagonalstil innan medaljerna skulle spurtas om. Det var lavinvarning på delar av banan men upplösningen var underhållande. Jag fascineras av Northugs förmåga att göra allting rätt under loppets sista två kilometer. Det är inte hans fantastiska spurt som vinner lopp, det är hans förmåga att förstå hur han ska få med sig fart och se var konkurrenterna inte åker med maximal hastighet. Calle gjorde det bra på stafetten, men släppte på farten in i sista backen. Då kom Petter. Trion som ledde 5-milen gled in mot samma backe medans Petter såg till att få med sig maximalt med fart där som hjälpte honom i den lösa snön. Harvey’s spurt på sprinten var mäktig men det hjälpte inte då han var 10 meter efter in på upploppet trots bra läge in på stadion. Northug är inte oslagbart snabb, men hans plan börjar långt innan upploppet även om det inte alltid ser ut så.

 

Klickandet har börjat. Sälen, Mångsbodarna, Evertsberg, Oxberg, Mora är heta namn på vädersajterna just nu. Just nu ser det ut som medvind i typisk vårsorbet nästa söndag. Det kan bli spännande. Men är det något man ska veta så är det att osäkerheten kring vallning, väder och form håller varandra i hand och siktar mot stjärnorna i slutet av vasaloppsveckan.