Warning: "continue" targeting switch is equivalent to "break". Did you mean to use "continue 2"? in /www/webvol29/1k/ioow4mputcjn7jr/holaveden-blogg.se/public_html/wp-includes/pomo/plural-forms.php on line 210
Holaveden – Sida 2 – En blogg om konditionsidrott, ostkaka och fyra grabbars grubblerier.

Sida 2 av 490

20 minuter

För att hitta tillbaka till goda vanor har jag från och med i tisdags infört en ny rutin. 20 min träning per dag, minst. Det räcker med 20 men får gärna vara mer. Dock inte mindre. Kontinuitet genom ett liv där så mycket annat far omkring och där den livsnödvändiga motionen allt som oftast får stå tillbaka. Tre dagar så här långt. Satsar mot 100. Eller 365. Nu är skyddet kastat. Sjukgymnasten har gett mig sex veckor att bli stark som satan. Läkaren sa att läkningen går fint. Ledbanden hittar tydligen tillbaka. Fråga mig inte hur.

/RD

The galaxy express 999

Tandvärk ner i roten. En hälsena som krånglar. Jobb jobb jobb. Glömd lunchlåda och dessutom november.  Fucking november. Den månaden borde man hoppa över ärligt talat. Ingen leverans direkt. Läge att vända blad nu. 2021 kommer bli grymt!

Där borta finns ett sken vid en horisont. Och där ligger dina drömmar men för dig är det för långt Men jag tänker inte lägga mig på knä nått mer
Ni kan kolla på min rygg när jag springer om er

Det är något magiskt med löpning ändå. Även om man mår skitdåligt, har tandvärk ner i roten och lunchlådan blev kvar hemma. En löptur brukar allt som oftast hjälpa. Ibland behövs det en en kort runda, ibland en lång runda. Ibland med sällskap och ibland, tex som igår, helt ensam längs med tomma cykelvägar mitt i Göteborg.
I tisdags tröttnade jag dock. Jag vek ner mig. Var trött på motvind, regn och genomblöta kläder. Bytte om och körde inomhus i friidrottens hus. Förlåt Tegnell. Förlåt Stefan. Förlåt alla mina medmänniskor. Men jag träffade bara dom jag brukar träffa, och dessutom var vi bara 4st, och dessutom var alla friska. På en spårvagn med 50 andra okända människor trivs nog covid-19 viruset bättre.
Hur som helst. Vi sprang 15x200m väldigt snabbt. Det var kul. Jag mådde bra. Sen låg jag i en tandläkarstol i 3 timmar och mådde piss. Vad vore livet utan lite omväxling. Förmodligen tråkigt.

Snart december. Håll ut.
/ örn

Evigheten

Frost på intervallerna i måndags. Vi spann loss på asfaltpartiet runt Husarviken när 24 st 60 sekundersintervaller med 30 sekunders joggvila skulle avverkas. Intervallträningen är som ett andningshål i corona-isen. Allt är som vanlig förutom high-fives efter sista intervallen. Sprang hem, loggade 20+ km, åt en hemgjord pizza för andra dagen i rad. Kände mig rätt nöjd.

Kom över en bok på Tradera. Saab 9-5 reparationshandbok. Mot evigheten…eller elbilen…för Turbo-Saaben!

Dagens spaning är att vi är precis i brytpunkten mellan early adopters och early majority för elbilar. Detta brukar kallas Tipping point i Market Development Phases. Det är då förändringen börja ske riktigt snabbt eller så går det käpprätt åt skogen. Steget mellan  early adopters och early majority brukar kallas för ”Sprickan”. Då måste teknologin och företagen balansera över en avgrund. Håller bryggan väntar en stor marknadsefterfrågan, fallerar den är det en lång väg tillbaka. Vilka kommer lyckas och vilka kommer misslyckas. Det kommer bli intressant att se.

-OL

201124

Tror inte Rob får några problem att hitta ett meningsfullt liv. Det ligger omkring honom. Det är kvällens intåg till natt som framtvingar mörkret. När man famlar ihop sina skärvor för att inte ramla ner för branten nästa dag. Från kulturen ska vi plocka fram mina två favorit konstateranden.

”På det här stället blir vi aldrig färdiga” /T. Bannerhed

”Det är synd om människorna” /Strindberg

Smärta är mänskligt och ett stort jävla mysterium. Grunda människor hörs ibland förklara smärta på det enkla sättat att det är en signal på att någonting är farligt som att hålla handen på en spisplatta. Det är väldigt lite tid av en människas liv som man rycker undan kroppsdelar från farliga ting medans smärta är en av grundpelarna i en människas existens.

Smärta är urkorkat och fullständigt meningslöst. Cancersmärta måste vara höjden av meningslöshet. I det tidiga skedet ger cancer ingen smärta, och det är då man kan göra någonting åt det. När det är försent så är det våldsamt smärtrikt. Cancer är bara en signal på att något har gått fel i systemet och systemet har inget medärvt försvar mot det. Vi är och förblir delar av ett system.

Hundra miljoner amerikaner lider av kronisk smärta. Vetenskapen står handfallen. Än så länge. På det medicinska området blir vi aldrig färdiga. Det är synd om människorna.

Det är nåt med det svarta ändå. Vemodet. Eller så är det att klockan tickat. Snart börjar ronderna igen. Njurslag. Kramar. Hyllningar.

Hösten kan va vacker. Bygg hopp för framtiden.

Vi gräver lite i utkanten av eran trädgård i helgen. BOOM

Mekanisk koppling 63 – 32. Vackert.

 

 

Hjärtat blir aldrig fullt

Ut med språket. Jag gick igenom en skilsmässa i en pandemi. Det var helt rätt för alla parter. Allt har blivit bättre.

Jag har träffat en människa som ger mig allt jag vill ha. Trygghet, lugn, en varm famn, klarspråk, klokhet, jävlaranamma, skratt och lycka. Det är vackert. Jag trodde inte det skulle ske. Men hon fanns där hela tiden. Närmare än jag kunde tro.

För egen del brottas jag med mig själv. Som vanligt. Det är en ständig kamp och frågeställning. Det gäller att vara på väg. Men var går vägen? Förr var det alltid tider och vinster som räknades. Vad är det nu?

Den långa färden mot en säker död fortsätter. Den behöver inte vara bekväm. Men jag vill att den ska vara meningsfull.

/RD

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑