Sida 2 av 390

En Bäver

I dag är en av vårens höjdpunkter. Göteborgsvarvet! Arvid är redo. Jag står inte på startlinjen i år. Höftböjarmusklerna är helt förstörda efter förra helgens halvmara och en orienteringstävling i onsdags kväll. Blir stenugnsbakning i helgen istället.

Igår när jag försökte mig på en morgonrunda med mina stela ben så överraskades jag av något bland båtarna på södra Mälarstrand. Först trodde jag det var en gädda men senare så  ser jag till min förvåning bävern som bara var någon meter nedanför fötterna lugnt simmande längst med kajen.

Göteborgsvarvet kan ni följa på SVT, missa inte det!

Här kommer alla känslorna

Imorgon gäller det. Jag vet knappt om jag är redo. Tävlingsdagar är alltid så utmattande. Först den där lätta ångesten innan start, och i värsta fall dyker den upp flera dagar innan. Sedan den förlösande känslan när flocken ger sig av. Känslan av att alltid vara på väg. Ganska snabbt kan tveksamheten dyka upp. Orkar man idag? Vad är detta för självmordstempo jag har öppnat i och när kommer klubban? Efter det brukar man förhoppningvis inse att det kommer bära hela vägen om man bara knyter näven och slår undan alla tveksamheter.

Personbästa

Eufori. Lättnad. Självförverkligande. Går det bra känner jag mig inte ens trött, trots en halvmara i farter runt 3:14min/km. Det låter helt absurt men det är faktiskt sant. Adrenalinet av ett lyckat lopp överträffar allt. Jag tror det är därför jag springer, just att få uppleva den känslan igen och igen och igen..

hörs imon

/ örnen

Förra gången ett lopp var sådär lyckat började jag gråta i samband med att jag åt en döner efteråt. Det var nog flera faktorer som triggade tårkanalen, men kebab var definitivt en bidragande orsak i kombination med mycket annat.

 

Testosteron!

Så mycket metal över den där överskriften.  Malande riff och ett doft grovt skrikande. Lyssnat mycket på hårdrock genom åren men föll ifrån för ett decennium sedan och har aldrig riktigt hittat tillbaka. Livets vägar är ständigt märkliga. Orosmoln blåser upp på himlen och snart snart så börjar det regna men dom drar österut och man står kvar i det gråa.

Tillvaron är faktisk ganska bra för tillfället. Framsteg har gjort. Bytt arbetsgivare, bytt förhållande. Saker och ting har en tendens att bara dyker upp men dom tar också sin rättmätiga energi. Det är bra. Börjar få kläm på husdrömmen mer och mer. Det tar tid. Oändligt med tid. Produktivitet är svårt, tvivlet är ständigt närvarande. Huset är som ett öppet sår, ständigt närvarande, men med strategi, planering och idogt arbete så ska det nog bli väggar och tak till slut. Känns som livet ständigt är bättre än vad känslan av tillvaron ger sken av.

Det där fiskelinatrasslet Caster Semenya, herregud, det är guppigt vatten. Man vill bara kasta ner skiten i fiskelådan och glömma bort att det finns. Testosteron, mirakel medicin säger en del.  I USA har behandlingen av äldre män som får testosteron ökat markant och man pratar om ett manligt klimakterie som kallas Andropaus, men vissa menar att det inte finns, är ett påhitt, bland många, låg testosteron produktion hos äldre män beror ofta på andra sjukdomar som kommer just med åldern. Största anledningen att man får problem med produktionen är övervikt då det hormonella systemet inte orkar med. Det är känsligt. Folk som dopar sig med testosteron får ofta problem med den egna produktionen så man ger sig in i en enkelriktad gata.

Testosteron är ett ämne som verkar inuti cellen och var huvuduppgift är spermieproduktion, muskeluppbyggnad samt bentätheten i skelettet. Testosteron stärker sexualdriften, ökar den sexuella njutningen och stärker tillgivenheten. Men även våra konsumtionsmönster. Stora hus, snabba bilar och flådiga båtar kallas inom vetenskapen för konsumtions aggressivitet. Har med testosteron att göra. Kan man tänka sig.

Alla kvinnor producerar testosteron som sedan omvandlas till östrogen. Svarta kvinnor har lägre testosteron värde än ljushyade, men Caster Semenya slår dom alla. Både i labbet och på friidrottsovallen.

Testosteron sänker kognitiv empati och ökar risktagandet.

Det kommer hända otroligt mycket bara dom närmsta åren när det gäller kartläggningen av biokemi.

Det är roligt. Ständigt en ny värld att vakna upp till som påminner mycket om den gamla.

Vi hörs

/Johan

Roligare blir det inte

Jag önskar jag kunde bjuda på ett välformulerat inlägg idag. Men ni får hålla till godo med att vi bara visar att vi finns.

Igår kväll ett löppass igen efter två veckor. Foten känns bra. Sprang lugnt i skog och mark. Börjar växla upp nu. Eksjö here we come och förhoppningsvis ett helhjärtat försök att nå fornstora dagars tider.

All lycka till er som springer varvet på lördag. Hade gärna varit där men ibland får man inte ihop allt. Så är det så är det.

Godnatt. Godmorgon.

/RD

Min bästa halvmara?

Oförberedd ställde jag mig på startlinjen efter att ha efteranmält mig på morgonen till Kungsholmen Runt. En vårklassiker likt Landsjön Runt. Knackig träning och få långpass. Nu gällde det att hålla tungan rätt i mun om inte detta skulle sluta på parkbänk vid Tranebergsbron. Jag bestämde mig för att jag ska ha mycket kvar på andra varvet. Så tänker man ju alltid men det brukar skita sig. Men faktum är att jag verkar ha sprungit snabbare på andra varvet än första och när jag jämför kilometertiderna är dom riktigt jämna. Detta är nog min bästa halvmara, inte den snabbaste, men den bäst genomförda. Den snabbaste är fortfarande Göteborgsvarvet när den berömda dextrosoltanten fick ta hand om mig när jag föll ur bild i SVT’s direktsändning. Men Kungsholmen runt gick bara minuten långsammare på en ganska jobbig banan med partier på grus så möjligheterna på sub1:15 finns nog där nån gång i år.

Varv 1 Varv 2 Diff i sekunder mot första varvet
1 03:36 03:38 +2
2 03:40 03:40 0
3 03:46 03:39 -7
4 03:39 03:36 -3
5 03:43 03:45 +2
6 03:50 03:47 -3
7 03:54 03:56 +2
8 03:50 03:53 +3
9 03:48 03:46 -2
10 03:42 03:37 -5
11 03:36
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑