Sida 2 av 377

Att försöka flyga

Bilden har inget med texten att göra. Bara konstaterar att min mor fortfarande har kaffefilter i en världsunik hållare designad av undertecknad.

Upp på hästen igen och inse att man inte är bättre än man gör sig. På nyårsafton sprang jag ett intervallpass senast. Igår kväll följde jag upp det. 4×4 min på elljusspåret. Vilket brutalt pass om man tänjer på gränserna. Insåg på den femte minuten att de fyra första hade gått i optimismens tecken och då kan det bli jobbigt. Och det var vad det blev. En härlig känsla ändå. Där över gränsen kan man vara när man vill. 

Därmed är blockaden mot träning över efter Vasaloppet. Tröskeln och självgodheten som uppstår där och då är förödande. Nu tar vi sikte mot vårens löptävlingar. Höredarundan och Landsjön Runt känns självklara. Finns det något mer att fylla på med där emellan? 

/RD

Vilja

 

Motstånd

Bara det som är sant funkar i längden. Det är svårt att förstå. Livet är en framåtrörelse. Observant får man följa vägen. Som blir krön, vänstersväng, högersväng upp och nerförsbacke. Hela tiden leder den till nytt. Friktion, gravitation, motvind & medvind. Allt detta motstånd som måste knäckas för destination.

Bara det som är sant funkar i längden. Man kan prata hur mycket som helst men förr eller senare så är det upp till bevis. Med ryggsäck och tro. Lingvistiken är en stor del till det du har. 

 

Drömmar 

Man vill och man tänker sig ska. Andas jävlaranamma. Pumpar in konstgjord energi. Får den till skänks stundtals. Märkligt men man rår inte för dom, drömmarna.

Tyron Woodley hade äntligen fått stenen upp på pyramidens topp. Han slog sig upp med förmåga och skicklighet. Allt han drömt om sen liten, att få gnistra som en stjärna. På pyramidens topp uppenbarade sig fler stjärnor och han följde dem. Skådespelare och musiker, han spelade alla strängarna. Ansedda pratade kring om han var den främste genom tiderna, på att slåss, på att bräcka motstånd. Se, följa, göra, göra om och göra rätt. Han gjorde väldigt mycket. Han hade allt på toppen av pyramiden. Tills allt han hade var allt som någon annan drömde om. När han tog tagning tre och fyra gjorde någon annan rond fem och sex. Tyron fick 192 slag mot kroppen, aldrig har någon fått lika många. Kamaru fick 276 slag fler. Jakten. Tiden. Specificeringen. Det är halt som ett ålaskinn att försöka hålla en kulla på en pyramidtopp. 

 

 

 

Its all good.

Mödrar ser och vet. Det är bra. Tillbaka till ritbordet. Det är färdig. Nya möjligheter. Man får gråta över en axel. Man är som ett sår som skapats, läkts slås upp försvinner och dyker upp på nya ställen. Instagram. Är bara en bild en film. Grät som ett barn över denna sanningshalt. Njut och begrunda. Skratta när du tänker på Eddie Murphy.

 

ryssfemman i kollen

Det är dags att lägga förra veckan bakom sig och gå vidare. Att komma hem efter en vecka i alperna var som en lättare käftsmäll. Det kan jag bara föreställa mig i och för sig, tror faktiskt inte jag fått en ordentlig smäll över käften. Någon armbåge har väl träffat fel vid en nickduell givetvis men det är ju inte samma sak direkt. Den tydligaste armbågen jag minns är utdelad av Sören Wreland under en träning på sjumanna-tiden. Den satt så fint över ögonlocken att jag var blå över en månad. Det var lärorikt på något sätt, efter det var man redo för A-lagsfotboll i division 6.
Det har regnat i princip konstant sedan vi kom hem och jag har varit sjuk. Ingen jätteinspirerande kombination men det får en att uppskatta det motsatta. Idag skiner solen och jag ska ut på en runda för att känna om lungorna sitter kvar efter allt hostande. Om tre veckor springer jag en halvmara i Holland, målsättningen är 70 minuter. 3:19 min/km känns omöjligt i dagsläget men jag vet hur mycket som kan hända på några veckor. Framförallt är inspirationen viktig, träna hårt är helt omöjligt om man inte har huvudet med sig. Jag är aldrig så inspirerad som när jag är sjuk, konstigt nog, så av den anledningen kan det vara positivt med lite bakslag då och då.

Såg ni Holmenkollen?
Ryssarna alltså, vilken uppvisning. Bolshunov vilken kille. Född 1996 och tog över ledningen i världscupen. När det var damernas tur var det väl ingen överraskning att Johaug skulle sticka iväg. Efter 10km var det bara 8 åkare inom 1 minut bakom och cirka 20 åkare som var 2 minuter bakom. Detta alltså efter 10 kilometer, inte ens 30 minuter åkning. Spridningen i damernas världstopp är för dålig, eller har jag fel i min analys? Fler borde kunna nå lika långt som Johaug annars blir det inget kul att följa skidåkningen i fortsättningen.

 

Stau!!!

Det är så skönt att man får köra så fort i Tyskland

Sa ingen i de flertalet milslånga köer vi timeat perfekt genom Tyskland. Men nu äntrar vi Österrike i varje fall. Regn  dalen, puder på berget. Har införskaffat ett par alpinskidor till. Peppen är stor för att få testa dom från en alptopp. Nu börjar skidparken bli komplett efter 35 år. I förrgår stämplade jag ut för sista gången på bolaget, vapen, Husqvarna eller Husqvarna group. Kärt barn har många namn. Lite vemodigt men holaveden är ständigt på väg!

-OL

Vakum

Vakuumet som uppstår efter Vasaloppet är ett livsfarligt tillstånd. Måste greppa tag och gå vidare nu. Bestämma sig. Vad gör vi nu?

Vad gör du?

/RD

Siktar mot Götet.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑