Kategori: Oskar (sida 1 av 15)

Huskvarnaberget

Ibland önskar jag att jag bodde i bergen. Ganska ofta faktiskt. Tänk att kunna ge sig iväg mot en bergstopp efter jobbet. Att få kämpa sig mot toppen. Se ut över vidderna från toppen. Längta bort till toppar i fjärran. I vätterbygden finns inte bergen jag pratar om. Vi får nöja oss med Huskvarnabergets sluttningar och östra vätterbranterna. Men känslan att t stigen upp från Brunstorp upp till John Bauer leden är så nära bergslöpning man kan komma. En kilometer av drömmar att man är på väg mot en alptopp. En pirrande känsla i låren när mjölksyran börjar rinna till. En mäktig vy över Vättern är belöningen. Vill du testa stigen och utmana mig. Här är stravasegmentet.

Hur snabb är en fluga?

Varje sommar kommer frågan upp i mitt huvud. Hur snabba är de små irriterande rackarna? Man kan hålla dem på konstant avstånd vid cirka 4:30 fart i vindstilla. Vid lite motvind tappar de snabbt orken. Vid medvind kan det krävas ett kontinuerligt sub4 tempo. Igår fyllde jag vätskebältet och drog iväg längst John Bauer leden. En väska fanns vid Ramsjöns badplats. En tryckande värme och dammvirvlar guidade mig upp längst äppelraderna till leden. Vid botarps ladugård hade det bildats en rejäl svärm bakom mitt huvud. Surrande och irriterande men på något sätt tjusningen med sommarlöpningen. Lufsa och du kommer bli galen av flugorna. Tempot måste hållas, korta pauser. För en ymnigt svettande person som jag är jag som ett smörgåsbord för flugorna. Det blev till slut dryga 20 km innan jag lämnade allt utan splitshortsen och äntrade Ramsjöns vatten. John Bauer leden var precis vad jag behövde som återhämtning efter lördagens bröllop. God mat, Goda tal, God dryck, God dans är allt som sätter sina spår. Men vad kul vi hade!

Holaveden vandrar längst krokiga vägar. Aldrig vet vi vad som kommer bakom nästa kurva. Men i detta fallet det en oförglömlig bröllopsfest.

42195 meter

Stadion låg darrande i värmen. 16000 stod redo på lidingövägen.  Trängdes i skuggan på vänster sidan.  Adrenalinet börjar puma när fållorna släpps ihop och starten är sekunder borta. Ner mot Odenplan går det lätt, Dolla hejar på. Vidare mot Kungsholmen och välkända kvarter för mig. Allt rullar på fint och första milen ligger där den ska på 39. Vidare ut mot Gärdet och Djurgården känns det bra. Blir påhejad av Väder-Pia från SVT, ser en afrikan som kollapsat i värmen. Enda problemet är att jag inte kan dricka riktigt, magen säger emot direkt. Inte särskilt lägligt i 30 graders värme. Första halvmaran på strax under 1:24. Tillbaka på Strandvägen är det hiskligt varmt och förbi Gamla stan och vidare mot slussen börjar jag känna att jag måste få i mig mer energi och vätska. Drar en gel och vätska vid nästa kontroll. Strax därefter har detta återlämnats till naturen. Tänker att ”måtte ingen funktionär sett mig köra buss på stadsgårdskajen”, vill ju inte behöva bryta. 15 km kvar. Nu är det kamp. Springa, Gå, Raggla fram längst Söders gator. Kommer ihåg att jag hamnade i en bisvärm, klarade mig utan stick. Håll reda på era bin hipsterbönder of Söder! Legenden passerar, inte helt oväntat att han levererar. En sånhär dag är rutin hårdvaluta, högmod en säker undergång.  Äntligen Västerbron, 5 km kvar. Det är en surrealistisk syn att vara så sjukt trött men samtidigt är det ingen runt mig som springer fortare. Alla sliter. Folk har kramp, några sätter sig längst banan. Alla letar vätskestationer. Plötsligt kommer en tjej i hög fart och passerar för att i nästa sekund kräkas över hela Narvavägen. Krafterna börjar komma åter efter några prövande kilometrar. In på Stadion som 322:a och min första asfaltsmara var till enda. 3:10. Långt från målet på 2:50 men med facit i hand borde jag tagit det lugnare första halvan i värmen så hade nog inte 3 timmar varit några problem. Men det är som sagt rutin som räknas en sånhär dag. En riktigt rolig tävling var det i varje fall! Jag kommer tillbaka!

Stockholm Maraton

Sista passen är sprungna. På lördag står jag på startlinjen vid Stadion, redo att avverka 42 195 m i försommarvärmen. Det kan bli en törstig dag. Det bästa med att springa maror är att jag brukar unna mig en Mountain Dew och lite bakverk efteråt. Kanske lite lösgodis slinker ner också. Detta blir min första asfaltsmara. Målet med året är att springa 5 maror och detta kommer bli lite för att se och lära hur kroppen och benen reagerar av distansen.

Målet är att springa med ett leende och insupa stämningen!

Holavedens bröllopsdag

Idag är det Eksjö stadslopp. Det är tradition. Faktum är att det är lite av Holavedens bröllopsdag. Det började 2013. Jag och Palle tog min gamla stekar-BMW till Eksjö. I baksätet hade vi med oss hade vi vår nyvunna vänskap i ynglingen Öhrn. Han hade dykt upp på trappan en kväll i Tegelnästet som då fungerade som tillflyktsort för ungkarlar med faiblesse för Skierg. Han stannade tills hans mamma ringde efter honom.   Nu hade han fått lov om en längre utekväll med oss lite äldre. Vi sprang på 35, 36 och 40 minuter. Tider som vi nog alla kan radera ut idag. Efteråt satt vi på en uteservering och bara mös. Kvällen avslutades i Huskvarnas södra kvarter där ett gäng med fultysk öl fick sätta livet till. Vi pratade om att starta en blogg, Palle vänsterprasslade på den tiden lite hos Konditionskonnässören och hade fått smak för tangenterna. Arvid hade ungdomens iver kvar. Men orden blev inte till handling, när salongsberusningen hade lagt sig så var iden åter i dvala.

Året efter hade vi gjort slag i saken och bloggen var igång. Vi såg tidigt ett behov att utmana ärkerivalerna från Skärstaddalens mörkaste avkrok till ”Slaget om Hembygden” som skulle utspela sig i Eksjö. Reglerna var enkla, 3 st ÖISare mot 3 st Vista löpare. Bästa totaltiden vinner. ÖIS hade ett trumfkort i påhejaren Peter ”PeterNilsson” Nilsson. Men vi klarade motståndet och kunde behålla hedern i södra Skärstadalen. Efteråt var det gemensam korv och folkölskväll i Gisebo och här någonstans möttes våra blickar. Robban kunde inte motstå frestelsen när erbjudandet kom att bli del av Holaveden. Friskt blod flöt i Holavedens ådror igen efter några tuffa veckor med skrivkramp. Sedan dess har vi fyra levt lyckliga i konditionsidrottsvärlden, i medgång och motgång, bakhalt och medvind, på skidor och i löpskor.

Ikväll firar vi vår bröllopsdag!

Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑