Författare: Holaveden (sida 1 av 81)

Känslan

Känslan dagen efter ett kraftprov är en dag av reflektion och tillförsikt. Så blev också söndagen. Oerhört tacksam att omges av alla dessa människor, familj, vänner och bekants som stod och ivrigt hejade utmed banan. Tack alla! (Vågar inte räkna upp er i rädsla för att glömma någon). Ni ska veta att varenda ord och rop, dextrosoler, sportdrycker, vatten, chokladbollar och geler hjälpte på den 42 kilometer långa färden.

Jag var förberedd mentalt men kanske inte helt träningsmässigt. Men vad gör det? Vilken upplevelse. Vilket lopp! Och vilka ben. Tänk vilket privilegium att ha fullt fungerande ben.

Tack alla!!

Återkommer om några dagar med The Story.

/RD

Välbehövlig vila

Holaveden tar vilodag efter en hektiskt men bra gårdag!

Vi har vunnit skrek han innan han dog.

 

Den här morgonen. Dagen M står för dörren. Svingar benen över sängkanten. Slår knytnäven mot låren, trummar fötterna mot golvet. Svaljet är klart och rent. Vädret över gräsmattan är perfekt, en dag av seger är att hämta. Naturell yoghurt, granola, apelsinjuice en rostad macka med mosad banan och riven mörkchoklad. Skånerost och dom bästa bloggarna.

Det sägs att han kollapsade och dog utmattad när han nåt Athen och skrikit ut sitt segerbudskap för massorna. Det kan krävas en kollaps idag men knappast någon död. Legenderna om marorna är så många så man vet inte vart man ska börja, kanske ingenstans för idag skriver vi en ny, var så säkra. Allt man någonsin velat uppnå finns där ute och hämta. En skoningslös kamp, man har det i sig, man kan plocka fram det till applåderna och hejaropen.

Dags att dra på sig linnet och göra jobbet. Le och älska det. Efter 30 är det själen som reser sig. Tänk er kramen efter målgång och livets mening i stunden. Att strida och övervinna. Att beblanda och stoltsera. Det finns där ute. Dom styva asfaltskorna är redo. Langarna likaså. Nu går vi ut och gör det. Drar strån till stacken, av kärlek, av lust, för känslan, nu jävlar. Applåder.

 

Nu öser vi

Imorgon…

/RD

Farligt liv.

”Om du mot förmodan skulle halka, falla. Vill du då dö på Norsk eller Svensk sida?”

 

Ett fragment från den outskrivna fjällresan var när vi bestig Sylarna från södersidan. Det var lite hisknande. David Eriksson hade via telefon uttalat sig att det var fullt möjligt men inte för vem som helst. Och vi var ju inte vem som helst, verkligen inte. Men när vi nådde den andra toppen för dagen och kunde se Sylarna som ”Mordor” borta bland molnen, svart och skräckinjagande så svalde man en större klump än vanligt. Det blev en stimulerande färd mot toppen. En kittlande upplevelse. Det är så inbyggt i vår hjärna att tycka om risker. Det blir en annan typ av upplevelse. Faller man nu så faller man.

Det finns fara omkring oss hela tiden. Det bästa sättet att skydda sig ifrån fara är att bli skicklig. Som barn försöker man tuffa till sig. Som vuxen för man försöka att inte bli allt för bekväm.

Att klättra kan vara farligt. Att vara duktig på att klättra gör det mindre farligt, men ändå inte ofarligt. Där har ni hela grejen.

Faran har en tendens att dyka upp plötligt och oväntat och då är det bättre att vara skicklig än att vara oprövad.

 

 

 

Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑