Nu släcker dom på scenen

Tankarna vandrar iväg. Scrollande och tankar på en ny karriär månne. Det slutar oftast med ingenting. Gillar inte rampljus, förstår precis hur Winnerbäck måste ha känt. Scenskräcken. I en bransch där mycket går ut på att sticka ut, höras, synas och framhäva sig själv är det ibland ganska jobbigt när man helst vill vara i kulisserna. Helst rensa ogräs eller gräva djupa hål. Men det är allt som oftast tankar.

Det finns få stunder som leder till utandning och reflektion. Allt går i ett. Jag har min stund ett par gånger i veckan då jag sitter ensam på motorvägen. Klockan är 4. Jag möter enstaka lastbilar och lyssnar på fläkten. Reflekterar och andas in. Det är tomt överallt. Jorden återhämtar sig. Snart fylls luften av avgaser igen. Solen uppenbarar sig och allt begravs i ett pulserande dån av dagislämning, signalhorn och suckande arbetarkroppar. Men klockan 4 är vi ensamma på motorvägen. Vättern och de flimrande lyktorna i södra änden.

Har ingen aning om vart jag vill komma. Konstaterar bara att om man stannar upp så undrar man vad allt det här handlar om egentligen. ”Man vill va glad” som södersonen Tommy Bolin sa.

Lidingö 8 dagar bort. Har stökat av en förkylning. 11 km igår. Lugnt och lite intensivt. Båda funkar. Blir bra tror jag.

/RD

1 kommentar

  1. Fint Robban! Utveckling kostar både fysiskt och psykiskt. Ibland måste man slänga sig till vargarna för att bli lite bättre.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2022 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑