Övermodet har drabbat mig igen. Och det har återigen blivit mitt fall. Landsjön Runt mitt på dagen i strålande vårsol bör vara en njutning. Men när man inte har en enda aning om vad man står så kan de första två kilometerna till Palles gamla lya gå alldeles för fort. Och sen är allt bara en enda lång Golgatavandring.

Eftermiddagen skulle ägnas åt att förbereda mig för kvällsjobb på Vapenvallen. Men var helt sänkt. Härliga liv. Att springa sig så trött har jag saknat.

Tiden? Nej. Den tar vi en annan gång.
/RD