Ett nytt kapitel

Snart vänder vi inte bara blad, vi byter kapitel helt och hållet. Vi är inne i slutfasen av 2010-talet och det som väntar är alltså ett nytt decennium. Tiotalet är väl på nåt sätt Holavedens år. Det var då vi lärde känna varandra och startade detta bloggkollektiv som bara ångar på. Palle och Oskar kände självklart varandra sedan tidigare, men det krävdes tre för att dansa den tango som senare blev vi. Jag minns det som igår, Palle nyseparerad och återvände hem till sina rötter. Oskar var en sån man följde på Twitter och med sina framgångar i staterna. Tillslut dök det upp ett SMS att jag borde följa med till Eksjö, ¨eller starta förevigt i led 6 på Vasaloppet¨ som det ordagrant stod. Och visst hade han rätt, precis som så många gånger förr. Oskar den kloke. Det blev aldrig någon mer start i led 6 för min del. Resten är som man brukar säga historia.

Men tiotalet är inte bara Holavedens år, det är även Arvid Örns. Åren mellan 15-25 är man med om ganska mycket. Man växer, man formas, man funderar mycket och tillslut kanske man landar i något. Det har varit en otrolig resa, och det är svårt att komma ihåg exakt allting man varit med om. Men några höjdpunkter sticker självklart ut på ett eller annat sätt.

Jag tog studenten. Jag åkte på turné i 4 veckor runt om i Europa och spelade för tusentals fans. Jag åkte fem Vasalopp och ett Marcialonga. Cyklade halvvättern två gånger, bland annat med pappa som fått ett nytt hjärta. Flög för första gången när jag åkte till Taiwan och spelade. Gjorde mitt första Göteborgsvarv 2013 på 1:53 och har inte missat ett enda år sen dess, nu senast 2019 på 1:08:00. Jag köpte två lägenheter, inte samtidigt. Jag var i Kina med samma band under två veckor och turnerade. Jag åkte till USA och förlovade mig med en fantastisk tjej. Körde ut drygt en halv miljon fruktlådor under några år till olika företag. Var med när några fina vänner gifte sig. Blev senare lämnad av mig egna tjej. Flyttade till Göteborg och lärde känna säkert 50 nya vänner. Och sedan starten av detta decennium har jag sprungit 104 löptävlingar. Jag skulle ljuga om jag sa att jag minns dem alla, men många har jag faktiskt bra koll på.

Som sagt. Det är svårt att minnas allt, men vissa grejer sticker ut. Utöver samtliga grejer ovanför minns jag nästan alla stora konserter jag varit på, vilket jag tycker är värt att spendera pengar på då det faktiskt allt som oftast blir ett väldigt bra minne.

Vart ska man nu ta vägen, och vad kommer ske kommande tio åren? Har jag landat i något senaste åren?  Nej. Jag är förmodligen mer vilsen nu än när jag var femton, men det får man vara.
Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska göra eller ta för mig. För tillfället är jag ett blankt blad redo att fyllas med nya minnesvärda dagar och händelser. Det må låta klyschigt men det är ju kul när det inte är slentrian, det är då man känner att man lever på nåt sätt.
Jag kommer förmodligen stanna kvar här i Göteborg i min lilla pärla till lägenhet ett tag till, det som verkligen börjar kännas som hemma just nu. Ibland känns det ensamt, ibland känns det väldigt skönt. Men det gäller att fylla dagarna med något som känns meningsfullt, och ofta funderar jag på vad det kan tänkas vara. Jag kanske borde utbilda mig till något? Jag ska i alla fall börja 2020 med en månad i Sydafrika, där kommer det finnas gott om tid mellan passet att fundera på framtiden.

Holaveden är alltid påväg, och den som läser bloggen får veta vart.  / örnen

Oskar den kloke, som fick mig att aldrig mer starta i led 6

3 kommentarer

  1. Fint bild o text Arvid.
    Idrotten skapar mer än resultat, …. Minnen, upplevelser och vänner för livet!

    • Så sant! Utan löpning och skidor hade jag nog inte lärt känna Oskar, Palle eller dig. Väldigt bra år!

  2. När jag ser in i kristallkulan för nästa år ser jag två saker.
    Sub 30 och maradebut!! Det skulle väl vara hur grymt som helst och bli en 20 + löpare på milen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2020 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑