För helvete, en stund av besvikelse.

”– Vi hade sagt åt honom att börja lite långsammare, men nu är det så här, sade friidrottsförbundets kommunikationsansvariga Hillevi Thor i en intervju med SVT Sport under loppet.”

 

Vaknar sådär klarvaken ibland. Bling, ögonlocken öppna. Det är bara att kliva upp, det har man lärt sig.  När man rafsat ihop kläderna och ställt sig vid fönstret och sett säsongens andra raka frostnatt i vitögat. Går man ner, sätter på en kanna kaffe. Värmer en termos. Sätter sig med paddan. Läser tidningen, kollar youtube, läser Holaveden.

Tomt, va fan, allvarligt, igen. Hur länge ska man behöva dras med det här magsåret?

Jag skiter i om man har mycket att göra eller om snusdosan är tom. Man får leverera ändå. Det är inte så farligt. Andas man så bloggar man. Om man inte kan, så ser man till att någon annan tar över. Alla sitter ständigt på internet varje dag. Det finns siffror på det. Om internet handlar om att dela bra grejer så är det hur enkelt som helst att trixa ihop några rader 1-2 gånger i veckan. Ta bara igår kväll, en helt vanlig kväll men ändå inte. Ett stekhett marathon i ett oljeland.

En hord av Afrikaner jagar en ensam utbrytare. En svensk i klungans framkant. Yuki Kawauchi släpper tidigt, han klarar inte värmen, det är väldokumenterat. På förhand trodde folk att han på Japanskt vis skulle springa ihjäl sig. Nu borta ur matchen. En svensk i keps, drar klungan. Dom är många. Farten ökar halvvägs. Dom som släpper nu går döden till mötes. Marathondöden. Den speciella. Fyra man sätter smatter till asfalten. Nu avgörs det. Vad händer? En britt kommer ikapp. Sjukt, han blir fyra, surt. Men ändå han repade sig, kom igen, han borde bli Robbans förebild. Callum Hawkin. Han blev fyra. Vi är fyra. Det är inte så jävla svårt att dela en uppgift på fyra. Det är värre att göra sitt livs lopp och sluta fyra. Kan man tro. Livets lopp är denna bloggs syfte.

Svensken då? Död? Nej nej över mållinjen två SEK före Yuki Kawauchi. En strålande prestation av Adhanom Abraha. Våran kille. Tänk Callum Hawkin. Han kom ikapp, ha kom igen. Han är symbolen för Holaveden. Vi ger oss aldrig, loppet är långt.

1 kommentar

  1. ”För helvete, en stund av besvikelse” . Det kan man nog säga om Oskarshamns insats igår! Var det spiken i kistan redan nu?
    Ikväll satsar vi på Kalle Berglund!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑