Ja herregud. Jag trodde tiden var förbi för sånt här. Frossa. Mjölksyra. Smärta. Spykänsla. Det går så fort från eufori till misär. ”Spänn pannbenet” sa fjälljägaren när han sprang förbi. Har mycket tankar om halvmaran idag. De får komma senare. Men först och främst TACK. Ni är många som stod utmed banan och hejade. PeterNilsson förstås. Som alltid överallt. Peppandes, skrikandes. Mamma. Sofia. Oskar. Qvarnström. Jönsson. Uffe Blomqvist. Jakob Hanberger. Håkan Eng. Å många fler som jag aldrig såg men hörde. Tack. Stod ni sista fem är inte säkert att jag kommer ihåg. Det är var en pärs. 1.24.15 var långt ifrån pb men fram till 13-14 km såg det ut att hålla. Vätterstranden är ett töcken. Dimma. Löpning alltså. Det känns som jag är nykär. För det finns ju ingen större tillfredställelse än att vara på gränsen och trampa över rejält. Man är ju hårdare än vad man tror.

Foto: Jakob Hanberger vid 18 km.

/RD