Trött och tom på inspiration gick jag ut och sprang igår kväll. Helt oengagerat. Det vände helt efter knappt två minuter när jag närmade mig centralstationen. Jag anade en fantastisk solnedgång och fick det bekräftat när jag knatade på uppför Götaälvbron. En ljuvlig horisont, helt röd och orange i kombination med fjäderlätta ben gjorde att jag nästa började gråta. Ni vet sådär studsiga ben man bara kan ha när man är i riktigt bra form. Den känslan lär förändras efter kvällen banpremiär på Slottskogsvallen, men bedriver man löpträning med viss ambition går det inte ständigt vara fräsch i benen. Det kändes så bra idag att jag var sugen på att ta båda broarna runt, men sist jag improviserade med träningsschemat fick jag en utskällning av han som gästbloggar. Hjärtligt och fullt befogat. När jag vände hemåt över bron igen möttes jag istället av en helt lila himmel, läppstiftet hade målat om kan man säga. Är Göteborg Sveriges finaste stad en kväll som denna?
Över lunch idag diskuterades det vad som är vackrast, soluppgång eller solnedgång. Jag föredrar nog uppgång, man ser den inte lika frekvent liksom. Men efter kvällens pass är jag osäker igen..

Livet i butiken rullar på väldigt fint. Jag börjar bli ganska flink på att prova ut skor. Analysera fötter, klämma känna, plocka ut en sko och se hur löpglädje skapas. Låt säga att jag sålt 100 par skor, inte en enda fot har sett likadan ut. Det är en väldigt unik kroppsdel, nästintill lika personlig som ett fingeravtryck. Jag har nog testsprungit 15 olika löparskor sen jag började jobba, man hittar sina favoriter helt klart. Jobbar bland annat med Jonas hagelin som sprungit terräng VM som junior mot Hicham El Gerrouj som gjort 3:26 på 1500 meter. Det är snabbt. Hagelin har sprungit milen på 29:42 så det går nog få lite input om träning även under arbetstid men framförallt kan man få höra ganska roliga löpanekdoter när vi går på after work.

Det pratas om vikthets inom längdskidåkning för tillfället. Folk äter inte. Det är väl bara titta på Marit Björgen och Petter Northug som dominerat i modern tid så är det slutdiskuterat. Inga lättviktare direkt. Northug vägde en bra bit över 80 kilo när han var som bäst. Vänta tills man börjar prata om vikthets inom löpning.

En shoutout till Tony Pettersson om han läser bloggen. Genuint idrottsintresserad i allmänhet och löpning i synnerhet. Har ringt och gratulerat efter varje lyckat lopp senaste året och även gett nåt peppande ord när det inte gått så bra. Det betyder mycket. Man borde ringa varandra oftare, till 95% av det jag använder telefonen till idag är ju bara skit. Scrollar säkert en kilometer om dagen i flöden där algoritmer redan bestämt vad jag ska se.

Det blev ett inlägg trots allt. Tänk vad en solnedgång över ramberget kan få en på bra humör.

/ Aö