Ett vingslag får luften att skaka

En vecka i alperna avslutades precis på det sättet man kunde förvänta sig nämligen med en lättare förkylning och några dagars sängliggande. Det är röva. Den preliminärt planerade premiären på lördag är alltså inställd, jag springer något annat när hälsan är med mig. Ingen ide att stressa upp sig, istället tar jag mig lite tid för reflektion och ett gediget blogginlägg. Det var längesen. Till och börja med, alperna va kanon. Dolomiterna i Italien alltså, där måste Gud lagt lite extra tid. Obeskrivligt vackert och vilka dagar vi hade. Finns inget att klaga på och jag vill tacka samtliga inblandade för att det blev så bra som det blev. En sådan vecka gör vi säkert om vid något tillfälle i livet, något annat vore otänkbart.

Mitt ständigt omättade begär blir jag inte tillfreds med och jag vet inte hur jag ska gå tillväga för att få ordning på det. När jag åkte längdskidor i Orsa längtade jag till veckan i alperna med oändliga pister och förhoppningar om puder. När jag väl var där ville jag bara ut och springa och när jag väl sprang höll jag mig bredvid spåret där Marcialonga snirklar sig fram. Väl då kunde jag bara tänka på att jag ville åka längdskidor, och när man samtidigt ser serpentinerna uppför bergskedjorna önskar jag att jag satt på en cykelsadel. Varför blir man aldrig nöjd med någonting. Varför kan jag aldrig vara här och nu i stunden. Jag vet inte vad jag ska göra åt problemet och ärligt talat är det väldigt frustrerande att inte kunna fokusera på en sak åt gången. Ända sedan den dagen du lämnade mig har jag försökt fylla ett tomrum men det är verkligen svårt, ibland med helt fel saker men oftast med nån form av fysisk aktivitet. Ett sånt tomrum fyller man inte hur lätt som helst visade det sig. Det kvittar hur mycket man än gör så saknas det alltid något.
Under hösten har jag väl åtminstone landat i att det är löpning jag borde hålla på med, och vill man kalla sig för elitlöpare kanske jag borde agera som det också.

Kommande vecka börjar ett nytt kapitel i min livshistoria. Jag ska börja arbeta igen efter ett lätt dekadent halvår. Det känns spännande och jag kommer alltid blicka tillbaka på det här senaste halvåret som… ja, jag vet inte vad jag ska skriva där riktigt utan att provocera folk. Det bästa halvåret i mitt liv, men samtidigt det värsta kanske. Konstigt har det varit i alla fall. Vad har jag gjort under den här perioden kanske man borde summera nu då. Jag har bland annat bearbetat krossade framtidsdrömmar och stora förhoppningar på något som inte blev av. Lärt mig väldigt mycket om hur människor fungerar och mycket om vem jag själv egentligen är. Förstått hur det kan vara att må lite svajigt. Insett hur snabbt nära kompisar kan försvinna, men samtidigt insett hur lätt det är att skaffa nya om man vill. Gått vidare har jag väl kanske inte gjort men jag har träffat en jättefin tjej som har varit med om samma sak och tillsammans kan vi i alla fall skratta åt eländet. Jag tror det är viktigt att skratta oavsett hur man mår. Utöver detta har jag väl sprungit drygt 11-12 mil i veckan vilket resulterade i en 8e plats på ISM för några veckor sedan vilket jag är väldigt nöjd med. Där har man ju något att ta med sig när man blickar tillbaka på hösten 2018 i alla fall.

Det har givetvis hänt otroligt mycket även om man levt ett inrutat liv med mycket träning, men mitt minne är verkligen inte sådär knivskarpt alla dagar. Därför är det bra med en blogg, om man nu kan hålla sig till att skriva ihop ett inlägg var fjärde dag. Tur att Palle skäller på mig ibland. Jag borde egentligen skrivit en bok om mitt senaste halvår, det hade faktiskt varit intressant. Jag inbillar mig nämligen att jag lever ett ganska intressant liv, faktiskt. På min dator finns färdigskrivna blogginlägg som aldrig borde publiceras. Ibland skickar jag dom till Robban och han säger blankt nej med orden ¨censurera först!¨. Men visst hade det varit intressant med en ocensurerad dagbok i bloggformat. Frågan är om vi hade tappat läsare eller fått fler?

Dagens fråga;
Vilken levande eller död persons ocensurerade dagbok hade du helst velat läsa?

Lyssna på en jättebra låt medan du funderar..

 

¨Och när jag möter ensamheten i trappan
Ska jag klä den i byxor och skor
Jag ska ringa mina vänner igen
Och vara nykter nästan varje kväll¨

Hjärtliga hälsningar

/Örn

ps; jag vet självklart om att det är fössta tossdan i mass vi firar idag, men är det inte lite konstigt att vara så fruktansvärt stolt över ett smärre talfel att vi måste äta tårta för det? I och för sig uppskattar jag nästan alla högtider som innebär ett bakverk, så jag säger väl grattis då och åker och köper en tårta i eftermiddag!

3 kommentarer

  1. Fram för ocensurerade blogginlägg!! Vi vill läsa!!

    • Nu har du tagit mitt namn. Det är jag som är Läsare även om du också är en läsare av bloggen 🙂

  2. Det är visst nån som är tillbaka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑