Man måste koppla av, hitta sitt sätt att vagga sig själv till ro. Göra sig lite oberoende för en stund. Det är häpnadsväckande att få uppleva hur tankar och känslor bara bubblar runt och börjar tappa fart och tillslut lägga sig som snöflingor på marken. Man kan gnistra och man kan vara vacker men  förjämnan? Nja tveksamt, det låter lite artificiellt.

Den där femmilsturen kostade, en stortånagel. Det var billigt.

Att springa 46km var nästan som ingenting, att springa dom sista fyra var helt omöjligt.

Är det något man ska vara riktigt bra på så tordes det vara stresstålighet. Dom som vandrat över gränsen kommer troligtvis aldrig tillbaka över på den andra sidan med hela kroppen igen. Märkt för livet. I min historieskrivna framtidsbok kan man läsa om att den ”hektiska” världen excallererade i början av 2000talet och skapat en stresspandemi som belastar försäkringskassan och sjukvården till den grad att dom börjat spotta ur sig sjukskrivningar på löpande band. Framtidens arbetsmarknad kommer inte bara att utesluta dom utan relevant utbildning utan även pressa gränsen för stresstålighet.

Kravet på känslomässig uthållighet är idag högt och tordes också bli högre. Förändringar är stressande. Uppbrott, nystart, utveckling. Det tär innan det stärker. Man lär dö med många ärr på hjärtat. Den nya grejen som kommer efter gym och löparloppsbomen kommer vara kommersialiserande av tekniker att minska stress. Kosttillskott, läkemedel, meditation m.m. Allt för att vi inte ska gå upp i limningen. Vad ska man säga? Jävla Darwin.

Frida Karlsson jämförs med Johaug i gammelmedia. Var hörde man det först? Holaveden poddcast såklart.

Att ”Landsjön runt David” sprang hem ett nytt Svenskt rekord på halvmaraton var nästan för roligt. 1.02.09. Veckans uppgift blir att visualisera och känna in Davids ande i den egna kroppen under intervallerna på torsdag. Kan det ge en lyktstolpe till?

Årets svenska löpare!