Åkte till Göteborg igår stärkt av den senaste veckans guldpass. Det blev en varm historia. Ett krig där jag inte förrän halva loppet började komma igång. Men då var det bara att ösa. Det var säkert inte snyggt. Men det var brett och med hela själen. Det är en otrolig känsla när kroppen skriker nej men överjaget skriker JO. På avenyn kokade hjärnan och benen gjorde så jävla ont att jag bara ville lägga mig och invänta liemannen. Istället höjdes farten. Mäktig känsla. 82.36. Varenda meter känns. Men det är ju som ni vet ett privilegium. Jag ska skriva hela historien nästa vecka. Tack för alla fina ord!

Vill ni ha tekniktips så skicka ett mail.

/RD