tunga moln

En tung dörr smälldes igen. Inte bara mitt framför ögonen på mig utan rätt i pannan. Det gjorde ont. Jag trodde verkligen det var där jag skulle gå in, fortsätta rakt fram på den givna vägen. Men ibland kan vidöppna dörrar få korsdrag och smällas igen med full kraft. Snabbare än startplatserna till Vasaloppet går åt. Hårdare än en väggning på avenyn. Man blir yr och chockad. Man sätter sitt hopp på att dextrosoltanterna kan ge en något starkt och snabbt så man kommer upp från fosterställningen.

Hela mitt liv har bestått av öppna dörrar, en enkel väg. I 24 år har jag bara traskat rakt fram i en spikrak korridor. Inga bekymmer, hakuna matata. Ibland står någon annan och kastar in mig i ett helt okänt rum jag inte visste att jag ville gå in i.

¨tjena tjena vill du jobba hos oss?¨  –
Ja, varför inte. Nu har det snart gått 7 år på samma jobb. Vem hade kunnat tro det när jag gjorde första dagen.

¨tjena tjena ska du med på en turné i kina några veckor?¨
Ja, varför inte. Inte direkt något jag hade tänkt på när jag började spela lite trummor på syrrans trumset när jag gick i fyran. Slutade med livets resa. Tänker ofta på den, nästan varje vecka.

Märkligt.

Den dörren jag helst av allt ville gå in i smällde igen och bommades för. Rätt i pannan. Kanske är det läge att själv bestämma vilken dörr som ska öppnas härnäst. Kanske är den låst. Kanske måste jag byta korridor och hitta nya dörrar. En kompis fick jobb i Tromsö. Ska flyga flygplan. En annan fick jobb i Palma. Det är läge att hälsa på känner jag. Ta ett halvår och bara surfa runt på andras soffor. Inte tänka så mycket, det blir aldrig så bra när jag försöker mig på det. Jag vet inte vilken dörr jag ska gå in i, det är nog det jag försöker säga. Men jag tror det är dags att sluta gå den bekymmerslösa vägen rakt fram.

Jag lyssnar bara på Oskar Linnros nu för tiden. Han kan verkligen sätta ord på saker. Vår tids soulkung med en låtskatt som bara växer sig starkare ju mer man lyssnar. Vackert, tragiskt och alldeles alldeles underbart. 

Du var allt jag ville ha
men du gick härifrån
tom kalenders sommar
och de tunga molnen går
fast jag skrikit sönder rösten
har jag aldrig sagt det som det är
det finns inget solsken
när du gått iväg
Jag kan inte andas
luften är kvav ikväll
Kan inte andas
ta mig tillbaks igen
Ligger här i blixtarnas sken
Och räknar på hur långt bort de e
Tunga moln
Tunga moln
Jag har sökt dig i varenda en
sen du försvann
en är nån du känner
men hon kändes inte alls
Du lämna inga tvivel
Och det tänker inte heller jag
Det finns ingen kärlek kvar
i hjärtat utav stan
Jag kan inte andas
luften är kvav ikväll
Kan inte andas
ta mig tillbaks igen
Ligger här i blixtarnas sken
räknar på hur långt bort du e

 

5 kommentarer

  1. Det låter som att löparkarriären är slut ….

  2. Det kommer nya dörrar! Som kommer att stå vidöppna för dig, utan att slå igen!

  3. Livet blir inte alltid som man tänkt sej, men mycke, kan bli bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑