Blodtörst.

Som främling sveper du om hörnet på butiken sju till elva, ögonen tar upp orden Rea på fika. Fråga oraklet vad de  gör med din kropp, det känns som ödesvind och klippskär vrakbitar i halsen, sticker ut pinnar ur kind och tinning, mest ur ögonen. Du måste andas lungt, hjärtat, inte se bort inte blunda, se men inte förtäras av de svarta seglen, den rad som står vid porten, väktaren. 

/ Ett stycke ur Katarina Frostensons dikt Maten man äter/Klagan.

Katarina Frostenson är den illa omtyckta akademiledamoten som minst sagt verkar ha valt fel livspartner. Men skriva kan hon. Det är alltid nåt att luta sig tillbaka på. Faller akademin faller snart landet. Må konungen rädda oss. Kliva fram som patriark. Någon måste fatta rodret. Låt kungen göra skäl för namnet. Det är ändå något visst med att man inte kan lämna, inte bara resa sig upp och gå därifrån. Att tvingas reda ut och arbeta vidare, kriga. Säga förlåt och i sinom tid bli förlåten. Gneta vidare. Som en krigare med eller utan häst.

Det är ändå intressant Vad det är vi är intresserade av. Att katastroferna i Akademin upptar P1 7-24 är kanske inte överraskande. Men pöbeln älskar när högt uppsatta fastnat med fingrarna i kakburken. Det bekräftar deras världsbild. Men säg den som vågar kasta första stenen?

Vi har en oerhörd fascination för bråk, som kollektiv. Se på vilken dokusåpa som helst. Snart ska snygga, smarta och nya missiler dundra in över gränsen till Syrien. Ett krig som sysselsätter hur mycket människor som helst. Trots allt elände så bidrar den konflikten till en hel del seratoninproduktion. Vi är fängslade av kemin.

Några som kastar saker hela tiden är vänsteraktivister, djurrättsaktivister och irländska slagsmålmiljadärer. En säckakärra rakt i bussrutan på en buss full av världens främsta slagskämpar. Säg den som inte befinner sig i den ding dinga världen.

Khabib Nurmagomedov befann sig på bussen. Direkt efter invägning och dagen före titelmatchen mot en hårt slående fastighetsmäklare. Han måste vara den råaste muslim jag sett iallafall. Och det finns ju en del. Iallafall om man får tro alternativ media. Han är född vid kaspiska havet i en bergsby som förr i världen passerades som en farled mellan Asien och Europa. Det var inte alltid snälla typer som hade vägarna förbi. Ett ständigt krigande. Något som avspeglar sig i generna på ultra darwinistiskt vis. Khabib far gjorde inget annat än att träna sina söner och sätta på deras morsa. Khabib verkar ha ca fjorton syskon. Alla tränade två pass om dagen på typiskt ryskt manér. Han tog sig an världen med nävarna och världen älskade det. Det grundar sig i en organisms hårda väg för överlevnad.

En rolig företeelse man kan märka hos sig själv är överarmarna. Det händer att man avslutar ett styrkepass med lite biceps mest för syns skull. Dom flesta slagskämpar i världen har rejäla vapen till överarmar, utan Khabib, det är roligt. Han är obesegrad i 26 matcher och jag tror knappt han har förlorat en rond.

Hur blodtörstig världen än må vara så måste det här med slagsmål i bur vara ett rent helvete. Tänk er att ha så mycket mjölksyra så du knappt kan stå upp medans tusentals människor skrikandes tittar på och någon bokstavligen försöker slå ihjäl dig. Men vi måste ta fighten, alla har sin, även Sara Danius.

Hur det än går med världen så kan ni alltid läsa om den på Holaveden. Det är alltid något.

Amerikansk fastighetsmäklare mot barnmisshandlad rysk muslim 0-1.

2 kommentarer

  1. Någon som får ut något av Frostenssons text här ?

  2. Grejen är själva fascinationen över fascinationen vi har kring våld och konflikter. Både våld inom idrott, statliga konflikter eller biobesök så är intresset stort. Förklaringen hittar vi historiskt inom biologin men förtröstan och hanteringen kan vi uppleva i Frostenssons ; inte se bort inte blunda, se men inte förtäras av de svarta seglen.

    Det är kanske inte glasklart men det är verkligheten aldrig heller.

    /Johan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑