Månad: mars 2018 (sida 1 av 6)

Go’ kväll!

Det kändes som jag var med i TV-programmet Go kväll på SVT där man får chansen att bjuda in sina mest intressanta middagsgäster man hade velat dela en måltid med. Ni vet det där programmet där den nu framlidne Jerry Williams, arbetarklassens egna rockstjärna, briljerade och bjöd in både Lenin och Stalin som fick sitta bredvid varandra. Jag själv hamnade vid samma bord som idolen Micke Ekvall och även hans bollplank Mats Erixon under en kväll när vi avnjöt varsin Spansk hamburgare på ett halvtaskigt hak med hög ljudvolym. Det var spridda skurar vad gäller samtalsämnen, bland annat avhandlades kommunisternas väpnade kamp och hur en kille från Nässjö kunde springa milen på 27:55 när det väl begav sig. Mats Erixon är verkligen en karaktär, så mycket kan jag avslöja. Resten får vi nog censurera för bloggläsarna. Micke ekvall är stenhård, ingen i Sverige pratar löpning på det sättet han gör. Fokuserad, målmedveten, seriös. En elitidrottare helt enkelt.

Den spanska halvmaran gick dåligt för egen del. Vänstra knät strular fortfarande, men boendet var betalt och resan redan bokad, så att vaska en hel helg i Spanien kändes som slöseri. Njuta av lite vårluft och fungera som socialt glidmedel under några dagar var precis vad jag behövde. Istället för att springa med nummerlapp på bröstet fick jag uppleva loppet från sidan av tillsammans med Mats Erixon. Vi hade en helskön dag och på Holavedens egna Facebooksida hittar ni lite rörligt material från loppet. Det var här jag lärde känna Mats och det krävdes inte många minuter tillsammans med honom för att inse att han är en karaktär. Det går inte nog att understryka.

För eliten gick loppet relativt lugnt första 13 kilometerna eftersom det var nära på stormvindar de fick tampas mot. 29:30 första milen är ingen toköppning från förhandsfavoriterna, men eftersom Valencia halvmaraton i år var värd för VM handlade loppet mer om placeringar för täten än att göra en snabb tid. Vid 15km exploderade det, och sista femman (16km – 21km) sprang herrsegraren under 13 minuter. (2:35min/km) Det är otroligt snabbt, speciellt med tanke på att de sprungit 16km redan innan en bra bit under 3-minuterstempo. Häftigt att uppleva detta från sidan av även om jag hellre hade sprungit.

Bortser man från den klimatpåverkan en flygresa ner till södra Europa innebär så vill jag verkligen slå ett slag för springa halvmaror utomlands, Snabba banor, häftiga arrangemang och så är det ganska billigt om man bor några likasinnade i samma lägenhet. Det måste absolut bli ett nytt försök nästa vår, och då ska jag stå på startlinjen!

Nu blickar vi framåt och det jag önskar mig allra mest av påskharen är att jag kan få börja springa ordentligt igen. I så fall kanske man hinner komma igång innan årets happening runt Landsjön, men också få till en bra form för bantävlingar i sommar och eventuell göra ett försök på halvmara på nån snabb och platt bana här hemma i Sverige. Sen skräller vi på Lidingö.

Glad påsk! Ät mycket godis, men ät inget äckligt godis. Det är inte värt det, man mår bara illa efter ett tag. Och passa på att åka skidor, det är inte så ofta man kan åka skare på påskafton!

– Uppjogg med Gabriel Steffensen (1:06:09) och Anders Grahl (1:08:42). Häftiga byggnader vid vetenskapsmuseet som start och målgång var vid. 

– Strax innan start drar Mats Erixon nån magisk anekdot från det glada 80-talet. Ibland struntade han i intervallpass och gick och köpte semlor i stället. Det är sånt man vill höra när man kämpa på. 27:55 på milen och 1:02:48 på göteborgsvarvet, det är styggt!

– En fin byggnad i valencia. Det fanns många såna! 

Enkelhet, renhet och ögats begär.

Frågan Vad är vackert? Är inte särskilt svår desto svårare blir frågan om det ställs likt Varför är det så vackert?

Ni som gillar konst har säkert tänkt tanken när ni vandrat runt med ett glas gratis cider och försökt se tänkande ut men ni är långt ifrån ensamma. Jag har tänkt tanken tusen gånger.

Imorgon ska grabben och jag ut på jaktstig. Vi ska placera fyra tavlor som i vår gemensamma fantasi värld  föreställer skabb räv, vildsvin, varg och älg. Vi har lånat ihop så vi har varsit luftgevär och banan går i en slinga runt det område där vårt gemensamma hem är tänkt att bli. På varje tavla avlossar man ett skott var, laddar om och går vidare. Ett bra sätt att komma lite närmre både varandra, naturen och den platsen som vi så gärna vill ska bli hemma. Replikan alltså grabben är helt såld på jakt för stunden. På samma maniskt okoncentrerade sätt som hans pappa brukar ta sig an saker. Frågorna är många och jag svarar så gott jag kan. Vad mer kan man göra? Svaret på frågan varför man jagar är att man då deltar i naturen. Följdfrågan om inte allt man gör är ett deltagande i naturen(?) har jag inte fått än men jag försöker arbeta på den så jag är förbered, så förbered man nu kan vara.

Men varför är det så vackert? Vet inte om det är en allmän mänsklig åsikt att det är vackert men jag upplevde det ikväll när grabben och jag hade en youtube kväll. Ni får bedöma själva, ett klipp ligger här under.

Youtube kvällar ihop med sitt barn är fantastiskt. Man vet aldrig vart man hamnar. Utbudet är minst sagt oerhört. När han var lite mindre och Syrien kriget härjade som mest kollade vi på dom där ryska drönar filmerna där hela Aleppo ligger i ruiner. Det finns fantastiska filmer på Aleppo innan kriget, från sin mest grönskande sida och filmer som berättar om jordbruket och folkets historia. Vi pratade om att vi skulle åka dit och bygga upp staden, gräva Infrastruktur, vara med och bygga upp en modern stad helt från början, modernt och med den senaste tekniken. Vi kunde köpa ett hus med takterrass där och odla citroner och äta dom mest utsökta dadlarna. Jag försökte nära en dröm som vi kunde odla tillsammans om en ljus och produktiv framtid. Sen kom han hem till sin mamma och berättade att pappa säger att vi ska flytta till Syrien och verkligheten kom snabbt tillbaks. Lavett.

Youtube stjärnan Prins Franz Albrecht gick också i skogen med sin farsa när han var grabb. En dag fick dom se en hjort på ganska långt avstånd och fadern frågade sonen. Kan du träffa ifrån det här avståndet?varpå Franz som redan då visat sin talang när det kom till skjute svarade att jag han trodde det. Fadern sa  att då får du inte skjuta. Du får bara skjuta om du vet inom dig att du kommer skjuta ett bra och dödande skott. Hur vet man det? Man övar tills man bara vet det med hela kroppen.

Det mänskliga ögat attraheras av symmetrier, det är estetiskt tilltalande. Ögat är ett resultat av årmiljoner av darwinistisk kamp om begränsade resurser. Resultatet är att ögat uppskattar det till synes effektiva. Symmetrier som väldigt effektiva färdvägar mellan noder i komplexa system är en fröjd.  En rak och tydlig linje, helt utan krusiduller. Det är vackert, är det inte det? Det som belyser saligheten är informationen bakom. Förklaringarna. Effektiviteten. Tänk er Poltaranin diagonal.  Det är vackert.

 

Höreda

Ännu en gång tittar vårtecknet Höredarundan fram. Denna gång bakom en djup snödriva och utan tussilago i dikekanten. Men ändå så kickar den legendariska träningstävlingen igång vårens löpsäsong samtidigt som den avslutar vårvinterns träningstävlingsserie. Jag lyckades ta en andra seger i år på 31.41. 15 sekunder från PB men med istäckta vägar delar av banan känns det som ett gott vårtecken.

Jag slängde in lite GPS-data i excel och sanning uppenbarade sig för mig. Tydligt är att jag tappar en hel del mellan 8:00 och 18:00 minuters löpning för att sedan få upp farten på landsvägen tillbaka mot Lekeryd och tar igen ungefär 50 meter men imål är jag cirka 70 meter efter min bättre skugga från 2016.

Hur som helst, Höredarundan är en tradition som är värd att bevara!

7

Höredarundans vinnare 2018 heter Oskar Lund. Holaveden levererar! Grym insats endast 15 sek från pb trots kyla och halka. Härligt!

7 veckor till Göteborgsvarvet och jag famlar efter form och inspiration som så många gånger förr. Trots att en varit på ”botten” så många gånger förut så känns det nästan oövervinnerligt. Hur ska jag kunna klättra upp ur det här?

Nummerlapp på.

Form och humör går hand i hand. Första söndagen i mars var jag på toppen av min förmåga. En slapp vecka senare med lite diverse hjärnspöken följt av en seg förkylning och diverse andra små ting som tar sin tid och för all del ett visst mått av lathet och oinspiration så har det plötsligt avgått tre veckor med ytterst lite rörelse och progression.

Det är förstås ingen annans fel. Och det är ingen annan som ska ta tag i det heller.

Det behövs intervaller. Och det behövs mil i benen. Inte svårare än så.

Nu intervallsmusik.

/RD

kung Bore comeback

Efter en helg i Valencia var det underbart att få komma hem till Sverige och se hur vintern gjorde comeback. Eller har den aldrig försvunnit? Nu ligger det ett täcke med snö på backen igen och mycket tyder väl på att vi kommer åka skidor över påsk. Magiskt. Även om till och med jag börjar bli sugen på lite barmark nu.

Tänkte skriva lite om Valencia men jag somnade såklart. The story får vi ta senare men jag kan avslöja att den innehåller historier om Mats Erixon, att Micke Ekvall öppnade för start på landsjön runt och så måste vi prata om hur en polis kan avsluta sista 5 km på 12:57. Att uppleva Valencia halvmaraton från åskådarplats var inte så illa som man kan tro.

Ta hand om er idag. Kör försiktigt i trafiken.

 

Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑