ÖIS-loppet

Höstlöpning när det är som bäst verkligen. Jag vågar till och med sträcka mig så långt att jag skriver; löpning när det är som bäst. ÖIS-loppet är magiskt. En terrängbana som är lika vacker som den är jobbig. Nya banan som Peternilsson ordnat får 5 av 5 brödrostar. Första 5 kilometerna var helt idylliska och en klar förbättring när man jämför med den asfaltsbacke man var tvungen att ta sig an tidigare år. Nu får man ordentlig valuta för pengen, 13 kilometer svintuff terräng utan en enda meter asfalt. Magiskt.

Claesson satte fart redan från start, det var inget snack om saken han ville testa hur fort han kunde springa den här dagen och då går det undan. Där bakom  höll jag och Dolla ihop på en betryggande andra respektive tredje plats. Kändes tryggt bakåt så vi tog det ganska lugnt vissa partier och snick-snackade sinsemellan för att sedan trycka på lite hårdare vissa andra partier. Jag var lite osäker på hur formen var så det var ett perfekt lopp för mig. När drt var 5km kvar tryckte jag på fullt i den långa nedförsbacken på väg mot det nya elljusspåret. Jag fick en ganska stor lucka och kände mig säker på att pallplats nummer två var min. Tanken var att behålla trycket hela vägen in till mål, men det nya elljusspåret var så tungaprunget så det gick knappt. Det var som att springa i ärtsoppa och jag fick slå av lite på takten. Tränar man där i vinter kommer man vara starkt till våren det kan jag lova.

Summa summarum, det kändes som jag var tillbaka på ett sätt. Första tävlingen sedan Grevskapsloppet och känslan var förvånansvärt bra. Visserligen några minuter bakom Claesson, men han är ju å andra sidan en av Sveriges bästa löpare i terräng så det kan jag ta.

Några reflektioner;

  • För andra året i rad vann en av bröderna Sjöberg husbilsweekend, måste vara ett insiderjobb eller?
  • Marcus Sjöberg kom inte till gården förrens strax innan start. Det var en önskan från peternilssons sida för att slippa allt mediauppstånd efter allt bonde söker fru snack.
  • Claesson sprang i tjockskor. Asså såna riktiga sulor lika tjocka som en brödlimpa. Barfotatrenden är verkligen död.
  • Sluggern har förmodligen fejkat en knäskada för att slippa springa och göra bort sig på hemmaplan. Bara en konspiration men mycket talar för att det är sant.
  • Prisbordet var även i år tillräckligt stort för att alla startande fick gå hem med ett pris.
  • Dolla ansvarade för barnens uppvärmning. Magiskt!

Nästa race bli är jätten bule 4e november. Ses vi där? Bra hejdå!

 

1 kommentar

  1. Ja en grymt fin bana och en fin dag! Och tack för den perfekta draghjälpen. Och visst gick det väl lite lugnare nånstans då du märkte att jag tappade lite för mycket. Men ”snicksnackandet” får du ta den mesta creden för. Kom mest ihåg att jag bräkte ur nåt svar på tilltal lite då och då?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑