Sprang 22 km i lördags. Inkluderade Lyckåsbacken. Jag fick veta att jag lever. Behövde inte dricka vatten ur en bäck som Arvid en gång i tiden gjorde under ett pass vilket slutade i en lokal toapappersspekulationsbubbla på Pickarpsvägen. Men jävlar va trött jag blev. Siktar på medaljen på lördag, verken mer eller mindre. Men vi ses på Koltorps gärde på lördag kl 12:30.

Vi får hoppas att det inte blir åska som i Köpenhamn i alla fall. Tänk att få blixten i sig när man springer där trött som man bara kan bli av en halvmara, genomblöt och med tuttskav. Det närmaste jag kommit det är när man på en regning orienteringstävling skulle krypa under elstängsel eller när jag 5 år gammal fick ett elstängsel i munnen på en logdans i Ölmstad. Men det är ju inte ens i närheten.

Nu kör vi!