Ni får ursäkta. Ibland dröjer det halvvägs till middagen innan ett inlägg runnit ner från mina fingrar.

Det har varit en vecka präglad av Landsjön Runt. Inte så konstigt. Vilken fest det blev, och lyckade fester har en tendens att bli omtalade långt efteråt. För egen del kunde det inte gå bättre. Att lyckas med en fysisk utmaning är den största tillfredsställelsen. Det enda som inte var så trevligt efter loppet var mina vader som drog ihop sig och kröp in i ide. Det är först nu jag börjar kunna gå normalt igen. En fotbollsmatch i tisdags var kanske inte vad som behövdes. I matchminut 85 hände något som aldrig hänt. Undertecknad fick kramp. Benet vek sig och jag blev oförmögen att springa vidare. Ett tecken på att åren går?

Nu taggar vi fredag.