Bar asfalt och en natur badande i vitsippor mötte mig när jag kom hem till Gisebo igen. Löpskorna åkte ju naturligtvis på och jag kämpar med att ”börja försiktigt”. Men ack vad lockande det är. När vårtorra löv krasmar under fötterna på den mjuka stigen som slingrar sig fram bland det gröna tecket eller när GPS-klockan visar kilometertider på en bit under 4 minuter medans den vårdoftande asfalten flyter under skorna samtidigt som vädret inte riktigt kan bestämma sig för om det ska snöa eller vara solsken. Det är då löpglädjen frodas och våren i Gisebo är som bäst. Blir dock ingen Landsjön Runt start för mig i år….säsongen sista(?) skidtur istället till norska berg.