I öppna landskap!

Varvat ner, slagit mig till ro.
Vardagsavgiftningen har funkat kanon.
Inte en dagisfärd, inte en uppstigning som borde gjorts för längesen.
Man kostar på sig att läsa en stund om morgonen innan lillemannen staplar ner för trappan med kläderna i näven.
Bosgårdsdalens öppna gräsfält som bryts av det blottade berget och måsarna som jagar möss kring en bondes traktor.
Liv och rörelse, möjligheten att skarva på och göra verklighet av den där spontaniteten.
Att leva med tiden på sin sida.

Jag trivs bra i det här landskapet.
Fälten, vattnet den buskiga betesmarken.
Dom där åldriga fruktträden som otuktat står med låg vid krona.
Det får mig att känna mig hemma.
Troligtvis för att jag i stort sett är född här och bott här till största delen av mitt liv men också för att det påminner så mycket om varifrån vi kommer.
Afrikas savanne.
Långt där nere i Etiopien.
På flykt från djungeln.
Är det öppna landskapets välbehag kommet ur att våra levnadsförhållanden var så goda i just den här miljön?
Är det därför skogen känns mörk, farlig och mystisk? Som om trollen verkligen levde bakom dom där stenarna?
Såg han något vi inte sett? Jag tänker på John Bauer.

Det gjorde han mest troligt inte utan den förlovade fantasin skapade de tavlor vi alla häpnar inför.
Om barn, detta enligt en vetenskaplig undersökning väl omfattad, i låg och mellanstadie får titta på landskapsbilder och välja ut den mest trivsamma bilden så vinner savannenen med en förkrossande överlägsenhet.

Vi består idag av samma genuppsättning som när vi levde där på savannen för 200.000år sedan.
Vissa lever väl där än? eller är det bara förmögna spionromans författare som tassar runt där bakom en inföding med gevär och kreditkort?
Evolutionen går häpnadsväckande långsamt iallafall.
Det är inte konstigt att människan skapar den miljö som varit så gynnsam så fort hen får möjlighet.
Jag tänker på medelklassens villaförorter, stadens parker, betesmarken, den idylliska trädgården.
Det sägs att alléns avstånd mellan träden är den samma som avstånden träden behövde på savannen för att få i sig tillräckligt med vatten.
Vad vet jag men det känns som jag lagt ytterligare en pusselbit.

1 kommentar

  1. Härligt Johan med lite semesterfunderingar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑