När man ser svenska längdskidåkare på en prispall vet man att det är SM som avgjorts. Missade skiathlonen men såg ifatt i efterhand. Kan bara stämma in i hyllningskören angående Viktor Thorn, vilket lopp, vilken kille. Med bättre skidor hade det kunnat bli guld, jag är helt säker. Kanske har Björnlinger något att flika in med här. Vad hade den prestationen räckt till när norska mästerskapen avgjordes, top 30? Tveksamt. Svensk längskidåkning är verkligen nere på botten, men förhoppningsvis på väg upp. Jonas Colting påstår att det beror på att åkarna äter havregrynsgröt, pasta, mackor och andra kolhydrater. Min teori låter jag vara osagd. Men vi ska komma ihåg att det inte går dåligt för alla svenskar. Britta Johansson Nogren dominerar Ski Classics. Det finns ingen som rår på henne där än så länge. Jag tror inte ens den nätta norskan skulle ha en chans mot henne. Respekt Britta. 

Ulricehamnsloppet 2016
Jag vill börja med att be om ursäkt till kvinnan i svart, ca min ålder plus-minus några år. Det var helt mitt fel att vi frontalkrockade. Det snurrade till och rätt som det var var jag över på fel sida och vi krockade. Det kändes som du tog smällen rätt bra men 78kilo skidåkare i en nedförsbacke kan inte varit så skönt att ta emot på bröstet. Återigen, förlåt mig. Hoppas du läser bloggen. Vill också rikta ett stort tack till kvinnan i grått, ganska flashig tävlingsdräkt med swix triac 2.0-stavar. Vi jobbade bra ihop under större delen av loppet. Du hade lite bättre bett under skidorna uppför men din stackare, vad jag gled om dig varje gång det bar utför. Vilken känsla att ha riktigt bra skidor. Måste varit förnedrande för mina medtävlande. 
Här försöker jag se cool ut.

Attityd är viktigt när man kör långlopp. Rätt inställning under loppet gör ca 70% av prestationen. Övriga 30% är väl träning antar jag. Detta är ej faktabaserade siffror, mer en känsla jag har. Erik Holmberg körde marcialonga med 0 skidmil i benen, så där är det mer 100% inställning antar jag. Bra jobbat av triathleten får man säga, 85e bästa tiden uppför backen. Själv vet jag inte om jag var besviken eller nöjd efter Ulricehman. Var väldigt pigg på sista varvet och i mål, så jag borde kört lite hårdare. Fegade lite för mycket eftersom jag var rädd att bonka som vanligt men denna gången kändes det riktigt bra. 42 minuter efter eliten är väl lite väl mycket tycker jag, men eftersom resterande långlopp verkar ställas in så kanske detta var sista chansen man hade. Nästa gång fegar jag inte, lovar.