I slutet på förra veckan kom den tillbaka. Solnedgången över Vättern. Att få sätta sig vid köksbordet efter dagens kneg och blicka ut över det vidsträckta vattnet medans solen kämpar sina sista minutrar på Hallbys höjder är som balsam för själen.
Styr bilen upp på berget. Månen lyser klart och milbanan är spårad. Termometern visade -15 på stadion men det känns kallare bort på gärderna mot Kikstorp. Bra fäste, mindre pigg kropp efter en misstänkt avokado i söndags som lät mig syna toaletten några gånger. Men åter på skidor. Det starka månljuset gör det magiskt i skogen. Skuggor, djurspår i snön och stjärnor. Dethär är inte konditionsidrott, dethär är livet!
Ps. Jag struntade i att ta en bild, trots att telefonen låg i fickan. Jag njöt istället. DS.